Mjuk pepparkaka LCHF

Det börjar dra ihop sig till advent och visst är det väl mysigt att äntligen få tända alla ljus och stjärnor i fönstren och njuta av att vintern plötsligt känns lite mindre mörk och ogästvänlig? Själv längtar jag verkligen till på söndag. Vi har haft några tuffa veckor där vår älskade hund åkt i skytteltrafik till veterinären och nu återstår bara att få svart på vitt att han lider av elakartad skelettcancer, knappt sex år gammal. Tack och lov verkar han själv må bra än så länge, och det är ju förstås huvudsaken. Men för oss tvåbenta har det varit tungt och svårt att förstå – och galet många tårar.

Om man ska se något positivt i kråksången så är det att det är just sådana här gånger som man verkligen blir påmind om hur fort saker och ting kan ställas på ända och hur farligt det är att ta allt för givet. Därför blir min uppmaning till dig ikväll att stanna upp ett ögonblick och fundera över allt bra du har i ditt liv. Krama om den där personen som betyder så mycket för dig, ge kollegan en välförtjänt klapp på axeln, gläds åt att bilen startar trots vinterkylan, njut av maten du äter och – inte minst – klia hunden lite extra bakom örat.

Och jo, en sak till. Baka en kaka. ;-) Lagom till adventsfikat bjuder jag här på en riktigt härlig mjuk pepparkaka Det tog ett par försök men trägen vinner och till slut hittade jag en variant som passerade sambons kvalitetskontroll med högsta betyg. Mycket kryddor, härligt saftig och väldigt, väldigt julig.

PS: Kan du inte få nog av mjuk pepparkaka så kika in på Birgitta Höglunds blogg – även där bjuds det nämligen på kryddig kaka idag.

Fat med mjuk pepparkaka

Mjuk pepparkaka LCHF
150 g smör
1 msk pepparkakskryddor
4 ägg
4 msk sötning*
2 dl mandelmjöl
2 msk kokosmjöl
2 tsk bakpulver

  • Sätt ugnen på 175° och smörj en bakform eller klä den med bakplåtspapper.
  • Smält smöret tillsammans med kryddorna på svag värme i en kastrull. Dra åt sidan och låt svalna lite medan du fortsätter.
  • Blanda mandelmjöl, kokosmjöl och bakpulver i en liten skål.
  • Vispa ägg och sötning riktigt vitt och pösigt med elvisp.
  • Sänk vispen till lägsta fart och tillsätt i tät följd mjölblandningen och smöret. Vispa bara såpass att det blir en jämn smet, överarbeta inte. Är mandelmjölet väldigt klumpigt så sikta gärna ner det för bästa resultat.
  • Häll smeten i formen och grädda i nedre delen av ugnen i 30–35 minuter. Känn med en provsticka – när den är torr är kakan färdig!
  • Låt kakan vila en liten stund innan du vänder upp den och låter den svalna under formen.

*Vad gäller sötning så får var och en använda det som passar bäst efter den egna hälsan och önskemålen. Jag använde 50/50 av Ica Sötströ och kokossocker här. Den som vill undvika sötningsmedel väljer med fördel enbart kokossocker men får då kolhydraterna på köpet. Den som är diabetiker eller bara väldigt strikt använder enbart Sötströ.

Falsk ostkaka med pumpa

Då var både Halloween och Alla helgons dag över och jag hoppas att du hade en skön helg oavsett om du tillbringade den förklädd till skelett eller besökte kyrkogården och tände ljus för någon saknad.

I förra inlägget lovade jag ju att bjuda på ett pumparecept av det mer efterrättsaktiga slaget och det tänkte jag göra idag – nämligen en »ostkaka«. Kopplingen mellan pumpa och ostkaka känns kanske långsökt och idén är inte min utan stulen från senaste numret av tidningen Buffé. Det receptet innehöll dock rejält med både socker och vetemjöl och så kan vi ju inte ha det. ;-)

Mitt recept innehåller faktiskt ingen sötning alls förutom pumpan, och det är det som är så fräckt med pumpa – trots att den är en gurkväxt med bara 4 gram kolhydrater per 100 gram så upplevs den som söt i smaken. Kokosmjölk istället för grädde förstärker den lilla sötman och gör som bonus »ostkakan« mejerifri. Den innehåller alltså inte heller någon keso vilket annars brukar vara en grundingrediens. Just keson gör att konsistensen blir en smula kärv vilket jag inte är jätteförtjust i. Utan keson, som här, så blir kakan istället len och mjäll, med inslag av fint hackad mandel.

Och nej, den smakar inte kokos. Den smakar inte pumpa heller. Den smakar faktiskt ostkaka och är alldeles ljuvligt god om jag får säga det själv. Hoppas att du tycker likadant!

Pumpaostkaka med blåbär och grädde

Falsk ostkaka med pumpa, 8 portioner
3 ägg
3 dl pumpapuré (300 g)
2 dl krämig kokosmjölk
1/2 tsk vaniljpulver
1 dl mandelmjöl
1/2 dl mandel
2 bittermandlar
2 msk kokosmjöl
1 nypa salt
kokosolja till formen

  • Sätt ugnen på 180° och smörj en liten ugnsform med kokosolja.
  • Hacka mandeln fint och riv bittermandlarna.
  • Vispa ihop ägg, pumpapuré och kokosmjölk.
  • Blanda de torra ingredienserna och rör ner dem i äggsmeten.
  • Häll smeten i formen och grädda i nedre delen av ugnen i cirka 35 minuter tills smeten har »stannat« och kakan har fått lite färg.
  • Servera med önskade tillbehör. Vispad grädde och bär är ljuvligt till. Vill du undvika mejerier helt så kan du vispa kokosmjölk tjock och servera till. Här kan du läsa hur man gör det.

Pumpapuré – enkelt basrecept

Så här års förvandlas jag till en sur tant som muttrar och fräser saker som att Halloween inte är det minsta kul utan bara ett tramsigt kommersiellt påhitt. Men med en knapp vecka kvar till den importerade skräckhelgen har även jag insett att det finns en klar fördel med spektaklet – nämligen att butikshyllorna fullkomligt svämmar över av pumpor. Vanligast är den stora orangea varianten som passande nog går under namnet »Halloweenpumpa« men så här års brukar det även kunna finnas andra, ur ett matperspektiv betydligt roligare, sorter att välja på.

Av de mer utpräglade matpumporna är butternut är den sort som säljs allra mest till restauranger eftersom den är användbar till mycket. Det är också den som brukar vara lättast att hitta i matbutiken. Butternutpumpan ser ut som ett gigantiskt päron, har ett vackert orangefärgat kött och innehåller väldigt lite kärnor – praktiskt. Smaken är krämigt söt trots att pumpan faktiskt tillhör gurksläktet och bara innehåller 4 gram kolhydrater per 100 gram.

Men vad gör man då med de där stora, hårda tingestarna? Frågan är befogad och jag gick själv i många år som katten kring het gröt runt pumpahyllan i affären. Sen fattade jag hur oerhört enkelt det är att göra puré av den, och hur mycket gott man faktiskt kan göra av den purén, och sedan dess köper jag pumpa så snart jag får chansen. Med en laddning pumpapuré i frysen är det lätt som en plätt att fixa en god soppa, purén är även kanon som barnmat (vi har bland annat serverat den som tillbehör till fisk – mycket uppskattat) och den platsar också i allehanda bakverk, men det ska jag återkomma till i ett senare inlägg.

Till dess, frossa i pumpa nu när utbudet är som störst!

Happy Halloween!

Pumpahalvor i en form
Så här såg min butternutpumpa ut efter en timme i ugnen.

Pumpapuré – ett basrecept
1 pumpa
lite olja till formen

  • Sätt ugnen på 180 grader.
  • Dela pumpan på längden och gröp ur kärnorna med en sked.
  • Smörj en ugnsform med lite olja och lägg ner pumpan med snittytan nedåt.
  • Ställ in i ugnen i en timme.
  • Ta ut pumpan och låt den svalna, åtminstone såpass att du inte bränner fingrarna.
  • Vänd på pumpahalvorna och gröp ur det nu mosiga innanmätet med en sked.
  • Vill du så kan du mixa purén helt slät, men jag tycker sällan att det behövs.
  • Pumpapurén går utmärkt att frysa in.

Fotnot: Min pumpa vägde 1140 g och det blev till slut 800 g/8 dl puré.

Matgikens ceasardressing

Jag gläds fortfarande åt fyndet jag gjorde i mataffären igår – två stora ekologiska Bosarpkycklingar till 40 procents rabatt på grund av kort datum. Bosarpkycklingen är i princip den enda kycklingen jag köper nuförtiden eftersom jag helt enkelt inte tycker att den konventionella kycklinguppfödningen är ok. Normalt sett kostar den ekologiska kycklingen dock 99 kronor kilot, och fåglarna är stora, vilket innebär att kyckling här hemma är riktig festmat.

Väl hemma kastade jag in de båda fåglarna i ugnen på 150 grader och två timmar senare njöt vi av varsitt mört och saftigt kycklinglår till middag. Den andra kycklingen fick sedan hamna i frysen så snart den svalnat, stekskyn likaså (oj vilken god sås det kommer att bli av den!) och till ikväll så har sambon önskat ceasarsallad.

Ceasarsalladen sägs ha »uppfunnits« av Ceasar Cardini, en italiensk kock som utvandrat till USA. Den ska ha varit resultatet av en smärre skafferirensning och ha innehållit romansallad, parmesan, krutonger och dressing… ni vet just den där dressingen som är så galet god. Men kyckling då? Nä, någon kyckling fanns inte att tillgå i herr Cardinis skafferi. Att servera salladen med kyckling, eller till och med lax, är inget annat än en modern vidareutveckling av den klassiska salladen. Min version innehåller förstås inte heller krutonger, men inte blir den mindre god för det.

Här bjuder jag på mitt bästa recept på ceasardressing. Den är säkert en bit i från originalet den med, men i mitt tycke alldeles fantastiskt god. Hoppas att du ska tycka om den.

Trevlig helg!

Glasskål med ceasardressing

Matgikens ceasardressing, 4–6 portioner
2 äggulor
2 msk äppelcidervinäger
1 finriven vitlöksklyfta
1 tsk dijonsenap
4–5 sardeller
2 dl neutral rapsolja
50 g riven parmesan (knappt 2 dl)

finrivet skal av en ekologisk citron
svartpeppar
salt

  • Hacka sardellerna fint och lägg dem i en skål tillsammans med äggulor, vinäger, vitlök och senap. Blanda lite lätt.
  • Tillsätt oljan, några droppar i taget, under kraftig vispning. Jag gör det för hand med en ballongvisp, men du kan förstås använda elvispen om du vill slippa träningspasset. Efter hand kan du tillsätta oljan lite snabbare. Fortsätt att vispa ordentligt till dess att all olja är nedblandad och du har en härligt krämig sås, lite som en lös majonnäs.
  • Blanda ner parmesan och citronskal i såsen och smaka av med svartpeppar och eventuellt lite mer salt.
  • Låt gärna dressingen stå och mogna i kylen en stund och servera den sedan till just din version av ceasarsallad.

Fiskpudding för små magar

I början när liten skulle lära sig äta vanlig mat så körde jag stenhårt på istärningssystemet. Ett par tärningar morotspuré, ett par med fisk och så lite ärtor och squash kanske, så hade jag en fullgod lunch eller middag till henne. Den där istärningsperioden visade sig dock bara vara ett kort mellanspel – idag så äter hon redan som en häst, 7,5 månad gammal.

Så för att inte behöva stå i köket hela dagarna och laga olika maträtter har jag börjat laga mat som funkar till alla här hemma, stora som små. Ibland blir det dock galet som idag till lunch när jag tänkte äta överbliven lasagne (återkommer till den i ett annat inlägg framöver) och hon, som annars älskar allt jag serverar henne, vägrar äta rätter med mycket tomat i. Som just lasagne.

I kylskåpet fanns tack och lov lite kokt sej som blivit över tidigare i veckan och den räckte fint till en liten fiskpudding som blev väldigt omtyckt. Idag serverades den med en puré på vitkål och gröna ärtor och lite smält smör, men vilket mos som helst passar förstås bra till. Utan smöret så blir rätten dessutom helt mjölkfri, men ringla då lite olivolja över istället eller gör purén lite lösare än vanligt så att det inte blir torrt.

Satsen räcker till sex barnportioner. Vill du laga till alla i familjen så dubblar du bara receptet och använder en större form.

Fiskpudding med grönt mos

Fiskpudding för små magar, 6 barnportioner
120 g kokt sej (eller annan vit fisk)
3 ägg
1 msk hackad dill
2–3 cm purjolök
1/2 vitlöksklyfta
1,5 dl krämig kokosmjölk
lite svartpeppar
1 msk osaltat smör eller olja till formen

  • Sätt ugnen på 175°.
  • Lägg smöret i en liten ugnsfast form och låt det smälta i ugnen medan du gör klart resten. (Om du använder olja så hoppar du över det här momentet och slår bara oljan i botten av formen.)
  • Lägg alla ingredienserna i en skål med höga kanter och mixa smeten slät med stavmixer.
  • Häll smeten i formen.
  • Ställ in i ugnen och grädda i ca 45 minuter tills smeten »stannat« och fått fin färg.

Kryddig morotslimpa med valnötter

Döm om min förvåning när jag häromdagen förstod att mina »Mästerliga fröpuckar« hade krupit fram ifrån det förflutna och fått nytt liv i LCHF-forum på nätet. Ja, mina och mina… de marknadsförs visserligen som »Matgikens fröpuckar« nu men det recept jag publicerade den där sommardagen för två år sedan är det faktiskt Ulrika Davidsson som ska ha äran för, inte jag.

Hursomhelst, om vi återvänder till nämnda fröpuckar så har det i ovan nämnda forum framförts två synpunkter, förutom att de är väldigt goda. Den första är att morötterna gör att kolhydratinnehållet drar iväg. Nu får jag erkänna att jag faktiskt aldrig ens har räknat på det. För mig är det en av de stora fördelarna med att äta på det sätt jag gör, att jag slipper räkna, väga, stressa. Men jag har all respekt för att andra, ofta nybörjare och/eller kraftigt överviktiga, gör det. Vi är alla olika och har olika förutsättningar. En fröpucksfantast provade till och med att ersätta morötterna med zucchini för att få ner kolhydraterna, och visst blev det bröd ändå – men enligt uppgift inte lika gott.
Den andra synpunkten är att det borde gå att baka ut dem som en limpa för att spara lite tid och arbete i köket.

Problem är till för att lösas och synpunkter är den bästa grunden för förändring och förbättring. Så låt mig nu presentera »Kryddig morotslimpa«. Ett saftigt bröd med fyllig smak av valnöt och härliga kryddor som påminner en smula om en klassisk filmjölkslimpa, dock utan de galna mängderna sirap. Den vakne läsaren reagerar kanske för att mängden morötter är exakt densamma som tidigare. Tricket nu är att varje limpa ger många skivor, därmed blir det faktiska kolhydratintaget inte så stort (om man inte glufsar i sig tio skivor vill säga). Jag fick ut hela 28 skivor av min limpa, och då hamnar varje skiva på lite drygt 2,5 g kolhydrater. Överkomligt!

Morotslimpa på ett fat

Kryddig morotslimpa med valnötter, 1 limpa
300 g morötter
1 dl mandel (60 g)
1 dl valnötter (45 g)
2 dl solrosfrön (110 g)
2 dl pumpakärnor (115 g)
1 dl hela linfrön (65 g)
2–3 tsk malda brödkryddor
1/2 tsk salt
4 stora ägg
2 msk olivolja (30 g)

  • Sätt ugnen på 175 grader.
  • Klä en avlång bakform med bakplåtspapper.
  • Skala morötterna, plocka fram matberedaren och riv morötterna fint. Lägg över dem i en stor bunke.
  • Byt bort rivskivan till förmån för knivarna och mixa mandel och valnötter riktigt fint, nästan som till mjöl. Blanda ner i morötterna.
  • Mixa solros-, pumpa- och linfrön lika fint och blanda med det andra i bunken.
  • Tillsätt brödkryddor och salt.
  • Knäck i äggen och blanda sedan väl.
  • Klicka ner smeten i formen och jämna till ytan med en slickepott doppad i kallt vatten. Strö eventuellt på lite extra frön för syns skull.
  • Baka i nedre delen av ugnen i 60 minuter. Limpan jäser inte det allra minsta, men det är helt i sin ordning!
  • Lyft upp den färdiggräddade limpan ur formen och låt den svalna på ett galler, en träskärbräda eller inlindad i en handduk. Låt den gärna kallna helt innan du skär i den.
  • Brödet går alldeles utmärkt att frysa, förslagsvis i skivor som du kan ta fram allt eftersom och tina i brödrosten.

Grön bönsoppa med pepparrotskräm

Så här när hösten anlänt och mörkret hinner sänka sig innan det är dags att äta middag börjar soppa kännas som ett mysigt matval igen. Soppa är en fantastisk rätt om du frågar mig, en riktig kameleont som passar lika bra som förrätt på en nyårsmiddag som en ruggig torsdagkväll. En soppa värmer och piggar upp den som är frusen, trött eller förkyld, den räcker till många och kan lagas på nästan vad som helst som råkar finnas hemma.

Just den här gången ekade det ganska tomt i både kyl och skafferi så jag fick bege mig till frysen på skattjakt. Haricots verts försöker jag alltid att ha hemma eftersom de funkar till det allra mesta, och den här gången hittade jag även en halvfull påse gröna ärtor som blivit över efter den senaste tidens barnmatstillverkning. Ärtor och bönor innehåller visserligen lite mer kolhydrater än många andra grönsaker men är fullproppade med nyttigheter och innehåller bland annat höga halter folat, en b-vitamin som är nödvändig för cellernas ämnesomsättning och för bildningen av röda blodkroppar. Brist på folat/folsyra ger blodbrist och vi behöver alla vår dagliga dos, men gravida kvinnor behöver extra mycket folat för att fostret ska utvecklas normalt under graviditeten.

Jag hade turen att även hitta en burk med hemkokt kycklingbuljong från en Bosarpkyckling under min räd i frysen. Självklart vinner soppan på hemkokt buljong, men har du inte det så funkar en bra kyckling- eller grönsaksbuljong från tärning/pod eller burk naturligtvis bra den med.

Soppan räcker till fyra hungriga som huvudrätt, eller till åtta förrättsportioner.

Tallrik med grön soppa

Grön bönsoppa med pepparrotskräm, 4 eller 8 portioner
50 g smör
1 liten purjolök (100 g)
1 vitlöksklyfta
450 g frysta haricots verts
250 g frysta gröna ärtor
1 liter kycklingbuljong
1 msk vit balsamvinäger
salt och svartpeppar från kvarn

2 dl crème fraîche
1 msk färskriven pepparrot
salt

  • Börja med pepparrotskrämen så att den får stå och mogna medan soppan blir färdig. Vispa crème fraîchen hård med elvisp och vänd ner pepparroten. Smaka av med salt.
    Om du vill spara tid och disk kan du naturligtvis hoppa över vispandet, men då blir krämen lite lösare i konsistensen. Ställ i kylskåpet till servering.
  • Dela purjolöken på längden och skölj den ren från eventuell sand. Skär den i grova bitar.
  • Hacka vitlöken.
  • Sätt en rejäl kastrull på spisen och låt den bli varm. Låt smöret smälta och lägg sedan ner purjolöken och vitlöken och låt dem fräsa ett par minuter utan att få färg.
  • Tillsätt haricots verts och ärtor – direkt från frysen funkar bra – och slå sedan på buljongen. Låt allt koka upp och sedan koka lugnt och försiktigt i fem minuter så att ärtor och bönor blir mjuka.
  • Ta av värmen och mixa soppan slät med stavmixer.
  • Tillsätt balsamvinäger och smaka av med nymalen peppar och salt. Om du använder köpt buljong behövs kanske inget salt alls, medan jag fick tillsätta en hel matsked innan jag var nöjd. Smaka dig fram!
  • Servera soppan med en klick pepparrotskräm.