Kryddig morotslimpa med valnötter

Döm om min förvåning när jag häromdagen förstod att mina »Mästerliga fröpuckar« hade krupit fram ifrån det förflutna och fått nytt liv i LCHF-forum på nätet. Ja, mina och mina… de marknadsförs visserligen som »Matgikens fröpuckar« nu men det recept jag publicerade den där sommardagen för två år sedan är det faktiskt Ulrika Davidsson som ska ha äran för, inte jag.

Hursomhelst, om vi återvänder till nämnda fröpuckar så har det i ovan nämnda forum framförts två synpunkter, förutom att de är väldigt goda. Den första är att morötterna gör att kolhydratinnehållet drar iväg. Nu får jag erkänna att jag faktiskt aldrig ens har räknat på det. För mig är det en av de stora fördelarna med att äta på det sätt jag gör, att jag slipper räkna, väga, stressa. Men jag har all respekt för att andra, ofta nybörjare och/eller kraftigt överviktiga, gör det. Vi är alla olika och har olika förutsättningar. En fröpucksfantast provade till och med att ersätta morötterna med zucchini för att få ner kolhydraterna, och visst blev det bröd ändå – men enligt uppgift inte lika gott.
Den andra synpunkten är att det borde gå att baka ut dem som en limpa för att spara lite tid och arbete i köket.

Problem är till för att lösas och synpunkter är den bästa grunden för förändring och förbättring. Så låt mig nu presentera »Kryddig morotslimpa«. Ett saftigt bröd med fyllig smak av valnöt och härliga kryddor som påminner en smula om en klassisk filmjölkslimpa, dock utan de galna mängderna sirap. Den vakne läsaren reagerar kanske för att mängden morötter är exakt densamma som tidigare. Tricket nu är att varje limpa ger många skivor, därmed blir det faktiska kolhydratintaget inte så stort (om man inte glufsar i sig tio skivor vill säga). Jag fick ut hela 28 skivor av min limpa, och då hamnar varje skiva på lite drygt 2,5 g kolhydrater. Överkomligt!

Morotslimpa på ett fat

Kryddig morotslimpa med valnötter, 1 limpa
300 g morötter
1 dl mandel (60 g)
1 dl valnötter (45 g)
2 dl solrosfrön (110 g)
2 dl pumpakärnor (115 g)
1 dl hela linfrön (65 g)
2–3 tsk malda brödkryddor
1/2 tsk salt
4 stora ägg
2 msk olivolja (30 g)

  • Sätt ugnen på 175 grader.
  • Klä en avlång bakform med bakplåtspapper.
  • Skala morötterna, plocka fram matberedaren och riv morötterna fint. Lägg över dem i en stor bunke.
  • Byt bort rivskivan till förmån för knivarna och mixa mandel och valnötter riktigt fint, nästan som till mjöl. Blanda ner i morötterna.
  • Mixa solros-, pumpa- och linfrön lika fint och blanda med det andra i bunken.
  • Tillsätt brödkryddor och salt.
  • Knäck i äggen och blanda sedan väl.
  • Klicka ner smeten i formen och jämna till ytan med en slickepott doppad i kallt vatten. Strö eventuellt på lite extra frön för syns skull.
  • Baka i nedre delen av ugnen i 60 minuter. Limpan jäser inte det allra minsta, men det är helt i sin ordning!
  • Lyft upp den färdiggräddade limpan ur formen och låt den svalna på ett galler, en träskärbräda eller inlindad i en handduk. Låt den gärna kallna helt innan du skär i den.
  • Brödet går alldeles utmärkt att frysa, förslagsvis i skivor som du kan ta fram allt eftersom och tina i brödrosten.

Grön bönsoppa med pepparrotskräm

Så här när hösten anlänt och mörkret hinner sänka sig innan det är dags att äta middag börjar soppa kännas som ett mysigt matval igen. Soppa är en fantastisk rätt om du frågar mig, en riktig kameleont som passar lika bra som förrätt på en nyårsmiddag som en ruggig torsdagkväll. En soppa värmer och piggar upp den som är frusen, trött eller förkyld, den räcker till många och kan lagas på nästan vad som helst som råkar finnas hemma.

Just den här gången ekade det ganska tomt i både kyl och skafferi så jag fick bege mig till frysen på skattjakt. Haricots verts försöker jag alltid att ha hemma eftersom de funkar till det allra mesta, och den här gången hittade jag även en halvfull påse gröna ärtor som blivit över efter den senaste tidens barnmatstillverkning. Ärtor och bönor innehåller visserligen lite mer kolhydrater än många andra grönsaker men är fullproppade med nyttigheter och innehåller bland annat höga halter folat, en b-vitamin som är nödvändig för cellernas ämnesomsättning och för bildningen av röda blodkroppar. Brist på folat/folsyra ger blodbrist och vi behöver alla vår dagliga dos, men gravida kvinnor behöver extra mycket folat för att fostret ska utvecklas normalt under graviditeten.

Jag hade turen att även hitta en burk med hemkokt kycklingbuljong från en Bosarpkyckling under min räd i frysen. Självklart vinner soppan på hemkokt buljong, men har du inte det så funkar en bra kyckling- eller grönsaksbuljong från tärning/pod eller burk naturligtvis bra den med.

Soppan räcker till fyra hungriga som huvudrätt, eller till åtta förrättsportioner.

Tallrik med grön soppa

Grön bönsoppa med pepparrotskräm, 4 eller 8 portioner
50 g smör
1 liten purjolök (100 g)
1 vitlöksklyfta
450 g frysta haricots verts
250 g frysta gröna ärtor
1 liter kycklingbuljong
1 msk vit balsamvinäger
salt och svartpeppar från kvarn

2 dl crème fraîche
1 msk färskriven pepparrot
salt

  • Börja med pepparrotskrämen så att den får stå och mogna medan soppan blir färdig. Vispa crème fraîchen hård med elvisp och vänd ner pepparroten. Smaka av med salt.
    Om du vill spara tid och disk kan du naturligtvis hoppa över vispandet, men då blir krämen lite lösare i konsistensen. Ställ i kylskåpet till servering.
  • Dela purjolöken på längden och skölj den ren från eventuell sand. Skär den i grova bitar.
  • Hacka vitlöken.
  • Sätt en rejäl kastrull på spisen och låt den bli varm. Låt smöret smälta och lägg sedan ner purjolöken och vitlöken och låt dem fräsa ett par minuter utan att få färg.
  • Tillsätt haricots verts och ärtor – direkt från frysen funkar bra – och slå sedan på buljongen. Låt allt koka upp och sedan koka lugnt och försiktigt i fem minuter så att ärtor och bönor blir mjuka.
  • Ta av värmen och mixa soppan slät med stavmixer.
  • Tillsätt balsamvinäger och smaka av med nymalen peppar och salt. Om du använder köpt buljong behövs kanske inget salt alls, medan jag fick tillsätta en hel matsked innan jag var nöjd. Smaka dig fram!
  • Servera soppan med en klick pepparrotskräm.

Signes första gröt

Kombinationen barn och mat är sannerligen ingen enkel historia. Och nu tänker jag inte på matvägrande sexåringar som bara vill ha makaroner och ketchup som Frida Boisen skrev om häromdagen, utan nu pratar jag om små barn och hur nyblivna föräldrar överöses med propaganda och gratisprover från barnmatstillverkare, BVC och självutnämnda experter. Man skulle ju kunna tro att folk i allmänhet, och vårdpersonal i synnerhet, skulle ha snappat upp ett och annat nytt forskningsrön de senaste åren angående vad som är hälsosamt att stoppa i sig, men en sak kan jag lova – på barnmatsfronten intet nytt. Enligt gängse rekommendationer så är det fortfarande gröt, gröt, välling, gröt, fruktpuré, välling, majskrokar, fruktpuré och så lite mera gröt som gäller. Och en klick messmör i vällingen för att hjälpa den förstoppade magen förstås.

Vi pratade mycket om det här med mat redan innan lilla Signe föddes, och både jag och pappan var tidigt överens om att någon välling blir det inte tal om. Inte heller några överdrivna mängder frukt och inget småätande på majskrokar eller smörgåsrån. Gröt? Absolut inte tre gånger om dagen – och inte köpegröt. Överlag vägrade vi båda tro att industrimaten, som på fullaste allvar rekommenderas, är bättre för vårt barn än den mat vi själva lagar här hemma med mycket kärlek och ekologiska råvaror.

När så lillan blev fyra månader och fick börja smaka på annat än mjölk så var det grönsakspuréer och tids nog kött och fisk som erbjöds, inte frukt, och hon älskade det. Ganska snart ställdes vi dock inför begreppet »glutenintroduktion«. Vi äter ju glutenfritt här hemma, eftersom vi inte tror att gluten är bra för oss människor och mår väldigt mycket bättre utan mjöl i kosten. Följaktligen känns det logiskt att skona även lillans mage. Men… »Om barnet får små mängder gluten medan det fortfarande ammas minskar risken för att barnet ska bli glutenintolerant. Senast vid sex månader, och tidigast från fyra månader, bör du därför börja ge barnet lite mat med gluten.« skriver Livsmedelsverket.

Hmm… Att välja bort för att må bättre är en sak, att vara allergisk en annan, och kan vi undvika att hon blir allergisk så ska vi förstås göra det. BVC tipsade om smörgåsrån, men det där småätandet för sakens skull kändes inte rätt för oss. Det var då vi bestämde oss för att gröt nog är en bra idé trots allt och jag skapade »Signes första gröt«.

Små barn har ett oerhört stort järnbehov, man pratar om 8–11 mg per dag vilket är lika mycket som en vuxen man behöver. Därför järnberikas den industritillverkade gröten, och just detta används ofta som ett argument till varför man ska ge köpegröt istället för att koka egen. Själv tycker jag att det är att idiotförklara föräldrar. Det som behövs är inte en rekommendation att ge köpegröt, det som behövs är information om hur man som förälder kan se till att täcka barnets järnbehov.

Ett beprövat knep är att tillsätta paltbröd. Paltbröd innehåller blod från både gris och nöt, och just detta animaliska järn (hemjärn) är faktiskt det som kroppen har lättast för att tillgodogöra sig. Dessutom innehåller paltbröd mjöl – alltså gluten – så plötsligt hade vi löst problemet med såväl glutenintroduktionen som med järninnehållet.

Till största delen består dock gröten av bovete som är en glutenfri ört, och inget sädesslag namnet till trots. Den är lättsmält för magen och innehåller mycket protein (11 g/100 g) och nyttiga mineraler, däribland just järn (4 mg/100 g).

Med det sagt kommer här receptet. Det tar bara några minuter att slänga ihop och sedan har du 30 portioner i en burk – tillsätt bara vatten och lite kokosolja. Till en smakportion halverar du bara receptet och har du en superhungrig liten krigare så tar du det gånger en och en halv. Vem sade att det var krångligt att göra egen barnmat? :-)

PS: Slutligen måste jag få tipsa om den allra sötaste kastrullen – perfekt till en liten portion gröt!

Glasburk med grötblandning

Signes första gröt (30 portioner)
3 dl mixat palttunnbröd (1/2 paket Mjälloms)
3 dl bovetemjöl
3 dl boveteflingor
2 tsk kanel ELLER 1 tsk kardemumma ELLER 1 tsk vaniljpulver som ev smaksättning

  • Till en portion lägger du 2 msk grötblandning, 1 dl vatten och 1 tsk kokosolja i en liten kastrull. Koka upp så att gröten tjocknar och servera med önskade tillbehör. Vi brukar toppa med lite päron- eller katrinplommonpuré på för att hålla magen igång. En skvätt krämig kokosmjölk smakar gott till, och hämmar inte järnupptaget som komjölk kan göra.

Fotnot: Jag gjorde mig besväret att räkna ut näringsvärdet i gröten och jämföra det med Sempers milda havregröt som jag har förstått att många väljer att ge som första gröt, dessa värden inom parentes. Signes gröt vinner järnkampen! ;-)

Kcal: 94 (140)
Protein: 2,3 g (3,6 g)
Kolhydrater: 9,7 g (17 g)
Fett: 5,4 g (6 g)
Järn: 2,95 g (2,6 g)

Vitkålsmos – ett bortglömt tillbehör

»Vad kan man göra av vitkål?«

Den frågan ställdes i gruppen LCHF-recept på Facebook för ett par dagar sedan och det gick upp för mig att jag nog sitter och tummar på ett trumfkort. För ett knippe månader sedan hade vi nämligen slut på blomkål här hemma när jag skulle göra blomkålsmos till middagen. Nåväl, nöden har ingen lag och efter en snabb genomgång av grönsakslådan stod det klart att vitkål var vad huset hade att erbjuda. Jag slängde kålen i vatten, mixade den slät med en rejäl klick smör och när sambon kom hem från jobbet stod maten på bordet. Efter ett par tuggor kom domen…
»Vad har du gjort med det här blomkålsmoset? Det är ju mycket godare än det brukar vara!«
Där och då föddes alltså den nya favoriten vitkålsmos. Lika enkelt, mycket billigare och fullproppat med vitaminer.

Så här i skördetid har man ibland turen att få tag på riktigt späd vitkål och då blir moset härligt grönt som på bilden, medan det blir nästintill vitt om det görs på den träigare vinterkålen. Gott blir det oavsett!

vitkålsmos i skål

Vitkålsmos, 4 portioner
700–800 g vitkål
75 g smör
havssalt och svartpeppar från kvarn
saltat vatten till kokning

  • Koka upp rejält med vatten i en stor kastrull och salta vattnet.
  • Skär bort den träiga stocken och skär sedan kålen i mindre bitar.
  • Lägg ner kålen i kastrullen och låt koka några minuter, den ska mjukna men absolut inte tappa formen helt. Är kålen späd räcker ett par minuter, är det kraftigare vinterkål kanske 10 minuter är lagom.
  • Slå av vattnet (spara eventuellt lite om du behöver späda moset), klicka ner smöret i kastrullen och mixa slätt med stavmixer.
  • Smaka av med lite salt och några varv med pepparkvarnen.
  • Servera!

Tacopaj med krämigt täcke (LCHF)

Gjorde ni som så många andra svenskar och myste med tacos igår kväll? Faktum är att även vi ofta slår till på lite texmex på fredagkvällen, och allt som oftast blir det en slatt köttfärs över. För just sådana tillfällen kommer här ett recept på en riktigt krämig och god tacopaj som är lätt att slänga ihop senare under helgen. Självklart går det bra att steka köttfärsen enkom för att göra pajen också, och den kan ätas valfri dag i veckan, jag lovar! ;-)

Bästa tacokryddan gör du förstås själv, och det är inte ett dugg svårt. Recept på den hittar du här.

Tacopaj

Tacopaj, 1 form
Pajskal
3 dl mandelmjöl
0,5 dl skalade sesamfrön
1 msk fiberhusk
1 tsk salt
40 g smör
1 ägg

Fyllning
200 g stekt och kryddad tacofärs
1 röd eller gul paprika
3 dl strimlad purjolök

Täcke
2 dl crème fraîche
1 dl majonnäs
1 tsk sambal oelek
3–4 dl riven ost

  • Sätt ugnen på 175°.
  • Lägg alla ingredienserna till pajdegen i en matberedare och blanda ihop till en deg. Den blir ganska kladdig så låt den gärna vila kallt en halvtimme innan du trycker ut den i formen. Har du inte tid att vänta så doppar du fingrarna i kallt vatten och plockar fram tålamodet.
  • Tryck ut degen i formen, nagga den med en gaffel och förgrädda skalet i 10 minuter.
  • Skär paprikan i bitar och fräs den tillsammans med purjolöken några minuter i en stekpanna.
  • Fördela köttfärsen i pajskalet, följt av de frästa grönsakerna.
  • I en skål, blanda ihop crème fraîche, majonnäs, sambal oelek och ost och bred ut röran över pajen.
  • Grädda i cirka 30 minuter, tills pajen har fått fin färg.
  • Låt gärna pajen stå till sig lite innan du serverar. En härlig sallad med lite syrlig vinägrettdressing smakar gott till som kontrast till det krämiga.
  • Pajen går också bra att laga i förväg. Då kyler du ner den färdiggräddade pajen och tar sedan fram och ljummar på den en liten stund i ugnen när det är dags för servering.

 

Svärfars sesamfranska

»Nöden är uppfinningarnas moder« brukar det heta. I matsammanhang skulle det istället kunna heta »Allergierna är receptens moder«. Vi har turen att inte lida av några allergier här hemma vilket gör vardagen enkel för oss. Så fort släkten ska samlas kommer däremot behovet av anpassning och hittills har jag inte träffat på någon större utmaning än svärfar. Han tål inte laktos, inte gluten, inte nötter/mandel, inte kärnfrukter, inte skaldjur… Vore det inte för nötterna så vore det inte ett så stort bekymmer eftersom vi ju redan från början äter glutenfritt och dessutom gärna mejerifritt, men de där nötterna ställer till det. Mandelmjöl är nämligen en väldigt kär kamrat i skafferiet.

När så svärföräldrarna skulle komma på besök och stanna en vecka i våras när vår lilla dotter hade kommit till världen så gick det upp för mig att vi hade en frukostutmaning av rang framför oss. Svärfar skulle förstås vilja ha sin sedvanliga glutenfria frukostmacka, och vår älskade nötlimpa var förstås inget alternativ. Vilken normal människa som helst skulle förmodligen ha löst problemet genom ett besök i affärens frysdisk för glutenfria varor, det är ju så de själva gör, men se så funkar inte jag. Istället gav jag mig tusan på att det måste gå att göra ett bra lchf-bröd utan gluten, laktos och mandel/nötter och skam den som ger sig. Jag utgick från Birgitta Höglunds populära valnötsbröd från den fantastiskt fina boken Långkok för LCHF och Paleo men lät sesammjöl spela förstafiol istället för mandelmjöl. Valnötterna byttes mot frön som rostats lätt i torr stekpanna för att få en fyllig, faktiskt lite nötig, smak. Resultatet blev faktiskt riktigt bra om jag får säga det själv, och redan vid första tuggan insåg jag hur mycket jag längtat efter en rostad macka med smör och ost till morgonkaffet.

Nog tjatat, låt mig presentera »Svärfars sesamfranska« – ett LCHF-anpassat rostbröd utan laktos, nötter och gluten. Hoppas att ni gillar det!

sesamfranska

 

Svärfars sesamfranska, 1 bröd
100 g smör (ev. laktosfritt)
250 g kvarg (ev. laktosfri)
6 ägg
2 msk äppelcidervinäger
1 dl solrosfrön
1 dl pumpakärnor
1,5 dl sesammjöl
2 dl pofiber
0,5 dl skalade sesamfröm
0,5 dl fiberhusk
2 tsk bakpulver
1 tsk salt
ev. lite sesamfrön att strö över

  • Sätt ugnen på 150 grader och klä en avlång bakform med bakplåtspapper.
  • Smält smöret och låt det svalna lite.
  • Rosta solrosfrön och pumpakärnor i en torr stekpanna på spisen. De ska få lite färg och börja dofta gott, rör hela tiden så bränner det inte. Du hör när det börjar hända något – det knäpper och pumpakärnorna sväller upp. Låt de färdiga fröna svalna på en tallrik så riskerar du inte att de blir brända av eftervärmen i pannan. Mixa dem grovt i matberedare.
  • Häll smör, kvarg, ägg och äppelcidervinäger i en bunke och blanda ordentligt. Det går lätt med en rejäl ballongvisp eller med elvispen.
  • Mät upp och blanda de torra ingredienserna i en annan bunke och blanda sedan snabbt ner dem i äggsmeten.
  • Skeda upp smeten i formen med hjälp av en slickepott och jämna till ytan. Doppa slickepotten i kallt vatten så fastnar inte smeten. Strö eventuellt över lite sesamfrön.
  • Täck formen med aluminiumfolie och sätt in den i nedre delen av ugnen. Grädda i 45 minuter.
  • Ta av folien och grädda i ytterligare 45 minuter. Hög eventuellt värmen till 200 grader när 10 minuter återstår om du tycker att limpan har fått dålig färg.
  • Lyft upp brödet ur formen och låt svalna på galler.
  • Skär i tunna skivor och njut av en god rostad macka med smör och ost – eller vad just du gillar.
  • Brödet går jättebra att frysa.

Fläskfärsbiffar »souvlaki style«

När jag var liten åkte vi under en period ganska ofta till Cypern. Det var på den tiden Aiya Napa fortfarande var en fiskeby och innan öns hela sydkust var förvandlad till ett pärlband av hotellkomplex. Förutom lyckan över att få plaska i det ljumma havet och bygga sandslott hela dagarna så var det också på Cypern som många av mina första matminnen skapades. Jag kan till exempel än idag blunda och känna doften av kolgrillade souvlakispett från de små vagnarna i gathörnen. Spetten stoppades i nygräddade pitabröd tillsammans med solvarma grönsaker, generösa mängder bladpersilja och en citronklyfta och såldes som kebab – något helt annat än den processade variant vi kan köpa på snabbmatsrestaurangerna här i Sverige idag!

Som jag berättat tidigare så har vi för tillfället frysen full av glad gris. Igår tog jag därför fasta på smakerna från barndomens cypriotiska kebab och lagade små fläskfärsbiffar som blev riktigt goda. Just för dagen hade vi ett par kålrötter som behövde räddas så biffarna fick här oväntat lyckat sällskap på tallriken av en klick rotmos. Andra tillbehör som skulle funka bra är förstås grekisk sallad och tzatziki, eller varför inte en aubergine- och zucchinigratäng? Dessutom passar biffarna perfekt på buffébordet.

Tallrik med souvlakibiffar.
 
Fläskfärsbiffar, ca 30 st
1 kg fläskfärs av glad gris
2 ägg
0,5 dl majonnäs
2 vitlöksklyftor
1 knippa bladpersilja, hackad (ca 1 dl)
1 tsk torkad oregano
1 tsk torkad mynta
2 tsk havssalt
rejält med svartpeppar från kvarn
smör och/eller kokosolja att steka i

  • Lägg alla ingredienserna i en bunke och blanda väl.
  • Forma små bullar med händerna (blöt dem i kallt vatten om färsen fastnar!) och lägg dem på ett fat i väntan på stekning. Tänk stora köttbullar så blir de lagom, de plattar till sig lite när de hamnar i pannan sen.
  • Stek biffarna någon minut i generöst med smör och/eller kokosolja på hög värme så att de får fin färg på båda sidor.
  • Lägg de stekta biffarna på ett fat och ställ in dem i ugnen på 150° i 15 minuter så att de blir genomstekta.