Det oumbärliga nötbrödet (Paleo/LCHF)

För ett litet tag sedan hittade jag ett spännande recept när jag kikade in på paleobloggen Under vårt tak. De har ofta många bra och användbara recept och dessutom vettiga tankar kring kost och hälsa. Just den här gången hade de satt sin egen prägel på ett helt mjölfritt bröd ur dansken Thomas Rode Andersens kokbok Stenålderskost: Paleo – kokbok för moderna människor. Boken i sig har fått en del kritik för att den inte alls är så renlärigt paleo som den utger sig för att vara, men brödet väckte min nyfikenhet. Allt det innehöll var smått galna mängder nötter och frön tillsammans med ägg och olivolja och ärligt talat lät det varken som om det skulle kunna hålla ihop, än mindre smaka gott. Men oj så fel jag hade. Jag provbakade och sedan dess är vi fast! Det här brödet finns numera nästan alltid i skafferiet, och det är sambons klara favorit.

En liten rolig detalj är att receptet dessutom verkar smått smittsamt. Alla som har smakat brödet här hemma har bett om receptet och för någon månad sedan bad sambon om att få med sig ett par extra skivor till jobbet. Hans diabetesjuka kollega hade nämligen börjat snegla lite väl lystet på sambons frukostmackor… Lite senare samma dag ringde telefonen: »Kan du maila receptet på nötbrödet?« Det hade alldeles uppenbart fallit i god jord och nu skulle det hem och bakas. Mannen i fråga var visserligen inte den som brukade baka, men att röra ihop det där skulle han nog klara av trodde han. Numera är de alltså två kollegor som äter nötbröd till frukost om morgnarna, även om den diabetessjuka klagar en liten smula på att han får kolla blodsockret lite oftare, för han ligger mycket lägre än han brukar. En ganska logisk konsekvens av att minska på mjölmaten men inte på insulinet…

För att ytterligare späda på den här historien så kom sambon hem häromveckan och berättade att kollegan varit på besök hos diabetesmottagningens dietist. På något vis hade det fallit sig så att de börjat prata om kollegans lite förändrade frukostvanor och att han hade hittat ett bröd som var väldigt annorlunda och som inte alls verkade påverka blodsockret på samma sätt som vanligt bröd. Ju mer han berättade desto mer intresserad blev dietisten och innan besöket var över så hade receptet bytt ägare ännu en gång. Med lite tur kommer det alltså att komma många fler diabetiker till godo framöver!

Jag tar mig friheten att bjuda på receptet här nedan, även om jag inte kan ta åt mig äran för det. Det blir en stöddig limpa som väger en bit över kilot och påminner ganska mycket om ett sådant där klassiskt tyskt rågbröd med hela kärnor – rejält med tuggmotstånd alltså. Skär det i tunna skivor och njut med ett gott pålägg.

Och du – var beredd på att vänner och bekanta kommer att be om receptet! ;-)

notbrod

Nötbröd, 1 form
100 g valnötter
100 g hasselnötter
100 g sötmandel
100 g krossade linfrön
100 g skalade sesamfrön
150 g pumpakärnor
150 g solroskärnor
ev. 75 g sultanrussin
1 tsk salt
100 g olivolja (1 dl)
6 (stora) ägg

  • Sätt ugnen på 160° och klä en avlång bakform med bakplåtspapper.
  • Ställ en stor bunke på köksvågen och väg upp angiven mängd av de olika nöt- och frösorterna. Nollställ mellan varje sort så att du inte kommer av dig.
  • Vill du ha russin i brödet så tillsätter du även dem.
  • Väg upp även olivoljan (på så vis sparar du disk!) och tillsätt saltet.
  • Ta bunken av vågen, knäck ner äggen och blanda alltsammans riktigt ordentligt. (Vet du med dig att du har väldigt små ägg kan du behöva tillsätta ett extra för att brödet ska hålla ihop.)
  • Häll upp smeten i formen och släta till ytan.
  • Grädda i 60 minuter.
  • Ta till sist upp den färdiga limpan och låt den svalna på galler eller en träskärbräda. Bakar du sent på kvällen som vi ofta gör kan den gärna svalna inlindad i en handduk fram till frukosten.

Morotssoppa med chili och ingefära

Den här färggranna och smakrika soppan med asiatiska undertoner har på kort tid blivit en favorit här hemma. Ska man vara krass så kanske den snarare kvalar in under paleo än under renlärig lchf, med tanke på att morot är en relativt söt rotfrukt, men jag ser ingen anledning att vara så petig. Du får som vanligt själv avgöra hur känslig just du är och vad du vill välja att äta. På plussidan står en rejäl dos av den nyttiga kokosoljan, immunförsvarshöjande ingefära, chili och vitlök och att den är både gluten- och mejerifri. Och så är den ju så himla god!

Ett litet tips! Kokosmjölk har en tendens att tappa mycket av sin goda smak när den kokar länge i en soppa eller gryta. Ta för vana att alltid spara lite i förpackningen som du tillsätter precis i slutet av tillagningen. Då behåller maten den där goda, fräscha kokossmaken. Skulle du önska mer chilihetta kan du alltid smaka upp soppan med lite sambal oelek eller chiliflingor det sista, och vill du av något skäl inte använda fisksås så kan du naturligtvis köra på vanligt salt istället. Smaken blir dock inte riktigt lika fyllig.

morotssoppa

Morotssoppa med chili och ingefära, 4 portioner
2 msk kokosolja
1 gul lök
1 stor vitlöksklyfta
1 bit ingefära, som din tumme ungefär
1/2 röd chili, typ spansk peppar
6 normalstora morötter (500 g)
4 dl vatten

5 dl krämig kokosmjölk
1 tärning ekologisk grönsaksbuljong
eller 1 msk buljongpulver av bra kvalitet
fisksås
citron

  • Börja med att skala lök, vitlök, ingefära och morötter. Dela chilin på längden och skrapa ur kärnorna.
  • Tärna/skiva grönsakerna i mindre bitar.
  • Hetta upp kokosoljan i en stor kastrull. Tillsätt lök, vitlök, ingefära och chili och låt fräsa ett par minuter utan att ta färg.
  • Lägg ner morötterna i kastrullen och låt fräsa ytterligare ett par minuter.
  • Slå på vattnet, hälften av kokosmjölken och tillsätt buljongen. Låt koka upp och småkoka under lock 10–15 minuter, så att morötterna blir mjuka.
  • Mixa soppan slät med mixerstav. Avsluta med att mixa ner den kvarvarande kokosmjölken.
  • Smaka av med några generösa stänk fisksås för sälta och umami och lite pressad citron för syra.

Rödlistade räkor och hotad gris

Idag blir det inget recept – hjortgrytan med grekiska förtecken ska nämligen provätas till middag först så att jag säkert vet att den går att rekommendera. ;-) Däremot bjuder jag på två högintressanta nyhetstips som inte bör gå den matintresserade förbi.

Först ut är WWF:s rödlistning av Västkusträkor och stenbitsrom. Just stenbitsrommen brukar jag undvika i vilket fall, då jag dels inte tycker att den är särskilt god men framför allt för att den innehåller en hel del tveksamma tillsatser. Vanlig röd stenbitsrom från Abba, till exempel, innehåller konserveringsmedlena E211 och E202, färgämnet E120, artificiellt framställd citronsyra E330, gjord på mögelsvamp samt stabiliseringsmedlet E415.
Räkorna däremot känns tråkigare att behöva undvika. Bra dock att de bottenskadande fiskemetoderna uppmärksammas, förhoppningsvis finns det då chans till bättring.
Här skriver GP om nyheten och här hittar du originalinformation hos WWF.

Därefter kommer den skrämmande uppgiften att svenska grisuppfödare får sina kontrakt med slakterijätten Scan uppsagda för att det enligt bolaget inte finns någon marknad för svensk gris. För egen del undviker jag så långt det går att ens köpa konventionell svensk gris för att uppfödningsvillkoren är i mitt tycke oacceptabla. Att då behöva inse att de allra flesta inte ens är beredda att betala för konventionell svensk gris utan föredrar det långt sämre uppfödda importerade grisköttet gör mig så in i märgen ledsen och uppgiven att jag inte vet var jag ska börja.
Vid tillfälle ska jag rota fram några bra länkar om just grisuppfödning, till dess kan du väl bara lita på mitt ord – köp i första hand ekologiskt griskött eller griskött som du åtminstone vet varifrån det kommer. Måste du prompt köpa annat griskött så köpt åtminstone svenskt. Köp INTE danskt griskött (eller annat importkött för den delen). Förstått?
Här kan du läsa mer och se SVT:s reportage.

Godaste frukostgröten

När jag lade ut receptet på äppelmos häromdagen så fick jag en fråga på Facebook om jag inte också kunde lägga ut receptet på den frukostgröt jag nämnde i samma inlägg. Anledningen att jag inte har gjort det tidigare är för att varianter på det recept jag använder snurrar på en mängd bloggar och jag vill rakt inte ta åt mig någon ära för det. Med det sagt så kommer det ändå här, i den version som jag brukar göra, utan både socker, gluten och mejeriprodukter.

I paleokretsar ingår ofta en halv mosad banan i receptet, men den sötman är jag gärna utan till förmån för en klick äppelmos på den färdiga gröten. Den som vill kan naturligtvis laborera med kryddningen och lägger du till en matsked kallpressad kokosolja så mättar gröten lite extra och du får i dig de hälsosamma fettsyrorna som bland mycket annat både stärker immunförsvaret och ökar på fettförbränningen. 

Till gröten kan du servera en skvätt kokosmjölk om du vill hålla frukosten helt mejerifri, eller kanske en klick nötsmör. Är du mer åt lchf-hållet och accepterar/tål mjölkprodukter så tycker vi att det är väldigt gott att slå på lite grädde.

Tallrik med gröt och äppelmos

Kaneldoftande frukostgröt, 1 portion
1 msk krossade linfrön
1 msk kokosmjöl
1 tsk kanel
1 nypa salt
1 dl krämig kokosmjölk
2 ägg

  • Mät upp linfrön, kokosmjöl, kanel och salt i en kastrull.
  • Tillsätt kokosmjölken och vispa slätt.
  • Vispa ner äggen.
  • Sätt kastrullen på medelvärme (läge 4 av 6 funkar bra på vår spis) och låten gröten bli varm och tjockna under idog vispning. Glöm inte att vispa ända ner i botten och var lite pass på slutet – eftersom det är ägg i gröten så riskerar du äggröra om du inte tar den av värmen i tid.
  • Häll upp den lagom tjocka gröten i en tallrik och servera genast med dina favorittillbehör.

Gott och enkelt äppelmos

Den senaste tiden har vi helt snöat in på grötfrukost här hemma. Det snurrar en del grötrecept på lchf/paleo-bloggar nu och det vi har fastnat för är en gluten- och laktosfri kokosgröt med kanel som mättar hela förmiddagen. Allra godast smakar den i vårt tycke med äppelmos till.

Det godaste äppelmoset gör du enkelt själv. Jag använder svenska äpplen som tack och lov har blivit allt vanligare i matbutikerna. De är mindre söta än många av de importerade sorterna och har mycket mera smak.

En ekologisk citron bidrar med naturlig citronsyra vilket, förutom att det förhindrar att moset blir tråkigt brunt, har en lätt konserverande effekt. I en glasburk i kylen håller äppelmoset åtminstone uppemot två veckor utan problem, trots att det inte innehåller något tillsatt socker. Fast här tar det oftast slut betydligt tidigare än så…

Äppelmos i glasburk

Äppelmos »paleo style«, 1 stor burk
1 kilo svenska äpplen 
1 ekologisk citron
1 dl vatten

  • Skala äpplena och skär dem sedan grovt, rakt ner i en stor kastrull, allt utom kärnhuset. Det är ingen skönhetstävling och spelar ingen som helst roll om bitarna är olika stora.
  • Dela citronen och pressa saften över äpplena. Var lite försiktig så att inte kärnorna följer med.
  • Tillsätt vattnet.
  • Sätt kastrullen på spisen och låt det hela koka upp. Sänk därefter värmen så att det bara småputtrar lite och låt stå så i ungefär 30 minuter tills äpplena är ordentligt mosiga. Rör med en träslev då och då så att alla äppelbitarna kommer ner i värmen och för att undvika att det bränner i botten.
  • Mixa till sist moset slätt med stavmixer och häll upp på en väl rengjord glasburk.

Extra viktigt med d-vitamin för gravida

I veckan bubblade nyheten omkring i media, bland annat i SvD, hur en ny studie vid Sahlgrenska sjukhuset visat att d-vitaminbrist hos gravida kan leda till att barnet efter födseln utvecklar en ökad känslighet för insulin, alltså diabetes. Resultaten var så tydliga att forskarna föreslår att gravida kvinnor borde uppmanas av MVC att äta d-vitamintillskott, på samma självklara sätt som MVC senare rekommenderar att föräldrarna ger d-droppar till barnet när det väl är fött.

Kostdoktorn har sammanställt information om just vikten av d-vitamin under graviditet på sin hemsida, om du är intresserad av att läsa mer. Där kan du också läsa mer om d-vitaminets betydelse för vår hälsa i ett mer generellt perspektiv.

Själv tackar jag min lyckliga stjärna för att jag knaprat i mig 5000 iE d-vitamin av den här sorten under hela graviditeten. Det tänker jag fortsätta med. Just idag tänkte jag dessutom gå ut och få lite blek januarisol på min bleka nos. 18 grader kallt, fluffig snö och strålande sol – härligt uppfriskande!

Äter du d-vitamintillskott?

D-vitaminkapslar

D-vitaminkapslar – hälsosam sol på burk!

Nyttigt värre när MVC bjuder på fika…

Som jag har hintat tidigare så är jag gravid och med det följer en hel massa nya råd vad gäller hur och vad man får äta. Livsmedelsverket har sina åsikter om att rött kött, goda ostar och lufttorkade korvar inte är att föredra om man vill undvika sjukdomar med läskiga namn som listeria och toxoplasmos och att koffeinet bör begränsas till tre koppar kaffe per dag om man inte vill att den lille ska växa dåligt. Från kollegor och bekanta haglar råd av mer björntjänstkaraktär i stil med »du får ju passa på att frossa nu« och »det här är ju kanske den enda chansen du får att ligga på soffan och äta glass utan dåligt samvete« och i de flesta böcker står att läsa att ris och vitt bröd brukar funka bra om man mår illa och att en smörgås eller en banan är lämpliga mellanmål…

Ni fattar va, inte riktigt så som jag brukar äta…

Så vad göra? Jag har valt att lyssna på kroppen och fortsätta på den inslagna vägen. Bortsett från en kort period i början när jag fick för mig att ett par små Danoninoyoghurtar om dagen var ett måste för att överleva så har jag ätit precis som jag brukar – när jag är hungrig och tills jag är mätt. Ett tag var jag lite mer hungrig än vanligt, nu blir portionerna aningen mindre av utrymmesskäl. Lite mer rotsaker än vanligt har det blivit och Fjällfil och apelsiner har lagts till den vanligen mer strikta lågkolhydratkosten, men där någonstans har jag känt mig lugn och nöjd i kroppen och vågat lita på det. Magen växer helt enligt kurva och jag själv har efter 35 veckor gått upp sansade 10 kilo och har fortfarande samma jeans som köpte när magen inte längre fick plats i de vanliga i vecka 14.

Dessutom har jag haft en väldigt imponerad barnmorska. Bortsett från att jag fick förklara att jag visst inte hade slarvat med maten när hon upptäckte lite höga ketoner i första urinprovet ;-) så har allt varit tipp-topp hela vägen. Blodvärdet har legat stabilt kring 130 och blodsockret mellan 3,9 och 4,1. »Ni måste äta väldigt bra mat« är en av kommentarerna jag fått, liksom »det är så roligt med någon som mår bra och ser pigg ut«.

Med det sagt kan jag inte annat än fascineras över hur långt ifrån min syn på hälsosam mat sjukvården befinner sig. För ett par veckor sedan var det nämligen dags för föräldragruppsträff på MVC. Tiden var satt till klockan 17 och vi fick beskedet att det skulle dukas fram fika eftersom vi alla skulle komma direkt från jobbet. Och visst blev det fika – kaffe/te, vita tekakor, Becel, skinka, ost och Marabous Daimkakor. Förra veckan var det dags igen och jag laddade med en smörgås på nötbröd med mycket smör och ost i bilen på väg till hälsocentralen för att lättare kunna tacka nej till tekakorna, som dock visade sig vara utbytta mot vetelängd och Delicatobollar. Suck.

På packlistan till BB står att vi ska komma ihåg att ta med matsäck till den blivande pappan. Mamman däremot får mat på sjukhuset. Med tanke på vad sjukvården anser vara bra mat så tror jag att vi tar med matsäck för två… ;-)

Fika kan vara så mycket gott och nyttigt men är allt som oftast synonymt med »mjöl och socker«. Foto: Rinse

Fika kan vara både gott och nyttigt men är tyvärr allt som oftast synonymt med mjöl och socker. FOTO: Rinse CC BY-ND