Pepparkakstryfflar till jul

I gårdagens inlägg utlovade jag ett recept på pepparkakstryfflar – om de blev goda. Och det blev de! Små, läckra godbitar perfekta till en kopp kaffe. Enkla att göra är de också. Enda nackdelen är att man blir galet kladdig om händerna, men släpp det där med att rulla perfekt runda kulor. De blir minst lika goda om de ser lite… eh… rustika ut. ;-)

Pepparkakstryfflar, 25 st
100 g mörk choklad (70%)
0,75 dl grädde
0,5 tsk pepparkakskryddor
2 tsk mörk rom (kan uteslutas)
15 g smör
1 nypa salt
kakao att rulla i

• Börja med att tärna smöret fint så att det är klart tills du behöver det.
• Bryt sedan chokladen i små bitar och lägg den i en kastrull tillsammans med grädde, kryddor och salt.
• Vrid på plattan på svag värme och låt det hela långsamt bli varmt. Rör hela tiden så att chokladen smälter i den varma grädden och du får en härlig tryffelkräm. Ta då kastrullen av värmen och vispa krämen kraftigt med ballongvisp så att den blir helt slät och lite luftig.
• Tillsätt smörtärningarna och fortsätt att vispa kraftigt tills de smält och försvunnit in i krämen.
• Vispa slutligen i mörk rom.
• Ställ tryffelsmeten kallt att stelna ett par timmar eller över natten.
• Rulla/forma sedan små tryfflar med hjälp av en tesked och händerna – japp, det blir superkladdigt – och rulla dem i kakao. Enklast går det om du häller ett par matskedar kakao i en liten rund burk och släpper ner tryfflarna där allt eftersom. När du har fyra-fem stycken i burken så skakar du bara lite lätt på den så täcks tryfflarna av kakao.
• Förvara tryfflarna svalt i väntan på servering.

 

Matgikens köttbullar

Dan före dan före dopparedan… Vi har turen att vara bjudna till min syster på julafton så här hemma tar vi faktiskt lite lätt på julmaten i år. Några saker kan vi dock inte vara utan, en av dem är köttbullar. Små ska de i mitt tycke vara så här till jul, men bortsett från storleken så är de inte det minsta annorlunda än de köttbullar som serveras med gräddsås till middag en vardag. I mina köttbullar hittar du alltså ingen kryddpeppar som många vill ha till jul. Det är få saker jag inte klarar i matväg, men just kryddpeppardoftande köttbullar på julbordet får mig att bli så innerligt besviken.

Mitt bästa knep för att få köttbullarna så där perfekta är faktiskt enkelt – lökpulver. Ett simpelt trick förvisso men superbra. Lökpulver är nämligen inget annat än torkad gul lök, och finns dessutom att köpa ekologiskt i vanliga mataffären. Tack vare pulvret så slipper du dels besväret att hacka/riva och bryna löken till smeten, dels slipper du de irriterande bitarna i färsen. Du vet, de där bitarna som antingen gör att bullarna faller isär i stekpannan eller att barnet vid matbordet vägrar äta.

Jag gör mina köttbullar på ren nötfärs, den här gången fet och smakrik färs från Jämtlandsgården. Steker gör jag i en generös blandning av smör och rapsolja, och så skakar jag pannan – hela tiden. Då blir köttbullarna runda och fina och fastnar inte i pannan. Glutenfria blir de också, tack vare pofiber i smeten.

På mitt julbord – och syrrans tack och lov – är rödbetssallad det givna tillbehöret till köttbullarna. Mitt bästa recept på rödbetssallad hittar du här. Vill du lägga bullarna på en macka så skulle jag rekommendera vörtbröd eller en skiva nötlimpa. Och tröttnar du på köttbullar så kanske en hemlagad kalvsylta kan vara en trevlig variation. Det tillsammans med en ekologisk julskinka är det minimerade julbord vad som kommer förgylla julhelgen här hemma i år.

Och pepparkakstryfflar för att tillfredsställa sambons önskan om något litet till kaffet. Provomgången står i skrivande stund i kylen och väntar på avsmakning. Blir de bra så kommer receptet imorgon.

Matgikens köttbullar, ca 45 små
500 g nötfärs
1 ägg
1 dl grädde
0,5 dl pofiber
1 tsk lökpulver
2 krm vitlökspulver
0,5 tsk salt
svartpeppar från kvarn
smör och rapsolja till stekning

• Blanda allt utom färsen i en skål. Vad gäller mängden svartpeppar så tar jag några rejäla varv med pepparkvarnen. Känner du dig osäker så provstek en köttbulle! Låt gärna svälla ett par minuter.
• Tillsätt köttfärsen och blanda allt ordentligt, men utan att överarbeta.
• Rulla små köttbullar (eller stora om det är en vardagseftermiddag och magen kurrar!). Doppa händerna i kallt vatten emellanåt så fastnar inte smeten på händerna.
• Hetta upp generöst med smör och rapsolja i en stekpanna och stek köttbullarna gyllenbruna i ett par omgångar. Salta och peppra lätt. Se till att hela tiden ha pannan i rörelse så fastnar inte bullarna och de blir runda och fina.
• Vill du ha lite sky så vispar du slutligen ur pannan med en deciliter vatten och slår stekskyn över köttbullarna.

Vörtbröd till jul

Med fyra dagar kvar till julafton börjar känslan av jul äntligen att infinna sig här hemma. Igår kväll premiärdrack vi en liten mugg glögg (kanhända återkommer jag om detta…) och idag bär det av på julmarknad i byn. Inte så mycket för att vi behöver något särskilt utan mer för att njuta av lukten av kolbullar och nybakt tunnbröd, sprakande marschaller och glittrande barnaögon på väg i häst och vagn till tomten.

En sak som ytterligare hjälper till att späda på julkänslan här hemma är smaken av vörtbröd. Att, som idag, få en vörtbrödssmörgås med Gäseneost till frukost är decemberlyx och skinkmackan med stark senap på julaftonskvällen är tradition. Men hur gör man då vörtbröd utan vetemjöl, sirap och söt och glutenspäckad vört? Den frågan har gäckat mig ett tag. Vörten kan ersättas med nedkokt svagdricka men det är fortfarande väldigt sött. I andra recept används öl (innehåller gluten) eller julmust (socker eller sötningsmedel). Jag gav mig tusan på att det skulle gå att göra ett gott bröd utan den här typen av kompromisser och tycker faktiskt att jag har lyckats.

Naturligtvis smakar det inte som ett traditionellt, kolhydratsspäckat vörtbröd, det vore en omöjlighet med tanke på att jag har plockat bort så många bärande ingredienser. Men det blir ett mjukt och saftigt bröd med härlig skorpa och mustig kryddsmak som verkligen är gott. Jag har valt att låta russinen vara kvar, för mig är det verkligen inget vörtbröd utan russin. Är du strikt så kan du naturligtvis utesluta dem, men brödet vinner stort på att de är med. Jag roade mig med att räkna ut kolhydratinnehållet om man får ut 20 skivor på en limpa, och då blir det 2,9 gram per skiva – med russin. Utan blir det ynka 0,8 gram. Och då har jag räknat lågt. Jag fick nog ut närmare 25 skivor på limpa, men det beror ju lite på form förstås.

Brödet är alltså glutenfritt och för en gångs skull är det också ett recept helt utan mandelmjöl vilket jag hoppas kan glädja många allergiker. Och är du laktosintolerant så använder du förstås laktosfri kvarg.

Jo, en sak till. Brödet blir som sagt väldigt saftigt så du kan med fördel baka det ett par dagar innan du vill äta det. Det blir bara godare och godare framöver dag tre och fyra. Jag förvarar det inlindat i en handduk på köksbänken, eller helt enkelt stående på skärbrädan med snittytan ned. På så sätt bibehålls den goda skorpan som blir lite hård och seg, som på »vanligt« bröd. Skippa plastpåsen med andra ord.

Vörtbröd, 1 limpa
200 g linfrön, hela eller krossade
2 msk fiberhusk
2 tsk bakpulver
1 tsk malt pomeransskal
1 tsk mald kardemumma
1 tsk mald ingefära
0,5 tsk mald kryddnejlika
1,5 tsk salt
1 dl russin (ca 60 g)
6 ägg
250 g kvarg 10%
2 dl vatten

• Sätt ugnen på 175° och klä en avlång limpform med bakplåtspapper.
• Mixa linfröna i en kraftig mixer till ett fluffigt mjöl. En kannmixer fungerar, eller om du har ett litet mixertillbehör med vassa knivar till din mixerstav.
• Blanda linfrömjöl, fiberhusk, kryddor, bakpulver, salt och russin i en skål.
• I en annan skål, vispa ihop kvarg och vatten och tillsätt därefter äggen ett i taget.
• Häll ner de torra ingredienserna i äggsmeten under omrörning och låt stå ett par minuter så att smeten tjocknar något. Rör om en gång till. På så vis riskerar du inte att russinen sjunker till botten, utan blir jämnt fördelade i brödet.
• Häll smeten i formen och jämna till ytan.
• Grädda i nedre delen av ugnen i 80 minuter. Ta därefter ut brödet, lyft upp det ur formen med hjälp av bakplåtspapperet, och låt svalna på galler.

 

Saffranskaka med apelsinfyllning

Glad lucia på er allihopa! Eller »glad lucia«… vad säger man egentligen? Jag hoppas hursomhelst att ni har en mysig luciadag. Hos oss är det för ovanlighetens skull snorigt värre så några luciakonserter eller liknande har inte stått på agendan.  Istället har vi lufsat runt här hemma och lyssnat på julmusik, tänt ljus, kollat på skidor och försökt att mysa efter bästa förmåga. Inte så dumt det heller.

När lillan sov en stund passade jag också på att baka en saffranskaka att njuta av till kvällskaffet. Tidigare, i mitt mjölätande liv, brukade jag baka saffransbröd till lucia med fyllning av smör, mandelmassa, rivet apelsinskal och russin. Smakerna funkade verkligen underbart tillsammans och just den kombinationen – minus russinen – fick ligga till grund för den här kakan. Den härligt syrliga färskostkrämen med apelsinskal lyfter verkligen saffranssmaken till nya höjder.

Som vanligt gäller att du väljer den sötning som passar dig bäst, jag använde Sötströ den här gången. Ekologisk apelsin känns som en självklarhet när det är skalet som ska användas. Och vad gäller cream cheesen så köper jag hellre Icas än till exempel Philadelphia eftersom den senare innehåller stabiliseringsmedel vilket känns minst sagt onödigt.

Hoppas att det ska smaka!

PS: Du har väl inte missat min goda mjuka pepparkaka? Den är också ett trevligt val så här i juletid.

Saffranskaka med apelsinfyllning
4 ägg
4 msk Sötströ (eller annan sötning)
100 g smör
0,5 g saffran (1 påse)
0,5 tsk vaniljpulver
2 dl mandelmjöl
3 msk kokosmjöl
2 tsk bakpulver
smör och pofiber till formen

Fyllning
50 g rumsvarmt smör
100 g cream cheese
0,5 msk Sötströ (eller annan sötning)
0,5 tsk vaniljpulver
rivet skal av en ekologisk apelsin

• Sätt ugnen på 175° och smörj och bröa en rund springform.
• Rör samman ingredienserna till fyllningen och ställ kallt medan du fortsätter med kaksmeten.
• Smält smöret tillsammans med saffran och vaniljpulver på svag värme. Dra sedan åt sidan för att svalna lite.
• Blanda mandelmjöl, kokosmjöl och bakpulver i en liten skål.
• Vispa ägg och sötning riktigt pösigt med elvisp, det tar ett par minuter.
• Sänk hastigheten på elvispen och tillsätt smöret tätt följt av mjölblandningen. Vispa på lägsta hastighet bara så pass att allt blandas ordentligt.
• Häll ut smeten i formen och jämna till den.
• Fördela ut apelsinkrämen i små klickar ovanpå kakan med hjälp av två teskedar.
• Grädda i nedre delen av ugnen i cirka 30 minuter. Kolla med en provsticka att kakan är klar innan du tar ut den och låter den svalna i formen.

Mjuk pepparkaka LCHF

Det börjar dra ihop sig till advent och visst är det väl mysigt att äntligen få tända alla ljus och stjärnor i fönstren och njuta av att vintern plötsligt känns lite mindre mörk och ogästvänlig? Själv längtar jag verkligen till på söndag. Vi har haft några tuffa veckor där vår älskade hund åkt i skytteltrafik till veterinären och nu återstår bara att få svart på vitt att han lider av elakartad skelettcancer, knappt sex år gammal. Tack och lov verkar han själv må bra än så länge, och det är ju förstås huvudsaken. Men för oss tvåbenta har det varit tungt och svårt att förstå – och galet många tårar.

Om man ska se något positivt i kråksången så är det att det är just sådana här gånger som man verkligen blir påmind om hur fort saker och ting kan ställas på ända och hur farligt det är att ta allt för givet. Därför blir min uppmaning till dig ikväll att stanna upp ett ögonblick och fundera över allt bra du har i ditt liv. Krama om den där personen som betyder så mycket för dig, ge kollegan en välförtjänt klapp på axeln, gläds åt att bilen startar trots vinterkylan, njut av maten du äter och – inte minst – klia hunden lite extra bakom örat.

Och jo, en sak till. Baka en kaka. ;-) Lagom till adventsfikat bjuder jag här på en riktigt härlig mjuk pepparkaka Det tog ett par försök men trägen vinner och till slut hittade jag en variant som passerade sambons kvalitetskontroll med högsta betyg. Mycket kryddor, härligt saftig och väldigt, väldigt julig.

PS: Kan du inte få nog av mjuk pepparkaka så kika in på Birgitta Höglunds blogg – även där bjuds det nämligen på kryddig kaka idag.

Mjuk pepparkaka LCHF
150 g smör
1 msk pepparkakskryddor
4 ägg
4 msk sötning*
2 dl mandelmjöl
2 msk kokosmjöl
2 tsk bakpulver

• Sätt ugnen på 175° och smörj en bakform eller klä den med bakplåtspapper.
• Smält smöret tillsammans med kryddorna på svag värme i en kastrull. Dra åt sidan och låt svalna lite medan du fortsätter.
• Blanda mandelmjöl, kokosmjöl och bakpulver i en liten skål.
• Vispa ägg och sötning riktigt vitt och pösigt med elvisp.
• Sänk vispen till lägsta fart och tillsätt i tät följd mjölblandningen och smöret. Vispa bara såpass att det blir en jämn smet, överarbeta inte. Är mandelmjölet väldigt klumpigt så sikta gärna ner det för bästa resultat.
• Häll smeten i formen och grädda i nedre delen av ugnen i 30–35 minuter. Känn med en provsticka – när den är torr är kakan färdig!
• Låt kakan vila en liten stund innan du vänder upp den och låter den svalna under formen.

*Vad gäller sötning så får var och en använda det som passar bäst efter den egna hälsan och önskemålen. Jag använde 50/50 av Ica Sötströ och kokossocker här. Den som vill undvika sötningsmedel väljer med fördel enbart kokossocker men får då kolhydraterna på köpet. Den som är diabetiker eller bara väldigt strikt använder enbart Sötströ.

Falsk ostkaka med pumpa

Då var både Halloween och Alla helgons dag över och jag hoppas att du hade en skön helg oavsett om du tillbringade den förklädd till skelett eller besökte kyrkogården och tände ljus för någon saknad.

I förra inlägget lovade jag ju att bjuda på ett pumparecept av det mer efterrättsaktiga slaget och det tänkte jag göra idag – nämligen en »ostkaka«. Kopplingen mellan pumpa och ostkaka känns kanske långsökt och idén är inte min utan stulen från senaste numret av tidningen Buffé. Det receptet innehöll dock rejält med både socker och vetemjöl och så kan vi ju inte ha det. ;-)

Mitt recept innehåller faktiskt ingen sötning alls förutom pumpan, och det är det som är så fräckt med pumpa – trots att den är en gurkväxt med bara 4 gram kolhydrater per 100 gram så upplevs den som söt i smaken. Kokosmjölk istället för grädde förstärker den lilla sötman och gör som bonus »ostkakan« mejerifri. Den innehåller alltså inte heller någon keso vilket annars brukar vara en grundingrediens. Just keson gör att konsistensen blir en smula kärv vilket jag inte är jätteförtjust i. Utan keson, som här, så blir kakan istället len och mjäll, med inslag av fint hackad mandel.

Och nej, den smakar inte kokos. Den smakar inte pumpa heller. Den smakar faktiskt ostkaka och är alldeles ljuvligt god om jag får säga det själv. Hoppas att du tycker likadant!

Falsk ostkaka med pumpa, 8 portioner
3 ägg
3 dl pumpapuré (300 g)
2 dl krämig kokosmjölk
1/2 tsk vaniljpulver
1 dl mandelmjöl
1/2 dl mandel
2 bittermandlar
2 msk kokosmjöl
1 nypa salt
kokosolja till formen

• Sätt ugnen på 180° och smörj en liten ugnsform med kokosolja.
• Hacka mandeln fint och riv bittermandlarna.
• Vispa ihop ägg, pumpapuré och kokosmjölk.
• Blanda de torra ingredienserna och rör ner dem i äggsmeten.
• Häll smeten i formen och grädda i nedre delen av ugnen i cirka 35 minuter tills smeten har »stannat« och kakan har fått lite färg.
• Servera med önskade tillbehör. Vispad grädde och bär är ljuvligt till. Vill du undvika mejerier helt så kan du vispa kokosmjölk tjock och servera till. Här kan du läsa hur man gör det.

Pumpapuré – enkelt basrecept

Så här års förvandlas jag till en sur tant som muttrar och fräser saker som att Halloween inte är det minsta kul utan bara ett tramsigt kommersiellt påhitt. Men med en knapp vecka kvar till den importerade skräckhelgen har även jag insett att det finns en klar fördel med spektaklet – nämligen att butikshyllorna fullkomligt svämmar över av pumpor. Vanligast är den stora orangea varianten som passande nog går under namnet »Halloweenpumpa« men så här års brukar det även kunna finnas andra, ur ett matperspektiv betydligt roligare, sorter att välja på.

Av de mer utpräglade matpumporna är butternut är den sort som säljs allra mest till restauranger eftersom den är användbar till mycket. Det är också den som brukar vara lättast att hitta i matbutiken. Butternutpumpan ser ut som ett gigantiskt päron, har ett vackert orangefärgat kött och innehåller väldigt lite kärnor – praktiskt. Smaken är krämigt söt trots att pumpan faktiskt tillhör gurksläktet och bara innehåller 4 gram kolhydrater per 100 gram.

Men vad gör man då med de där stora, hårda tingestarna? Frågan är befogad och jag gick själv i många år som katten kring het gröt runt pumpahyllan i affären. Sen fattade jag hur oerhört enkelt det är att göra puré av den, och hur mycket gott man faktiskt kan göra av den purén, och sedan dess köper jag pumpa så snart jag får chansen. Med en laddning pumpapuré i frysen är det lätt som en plätt att fixa en god soppa, purén är även kanon som barnmat (vi har bland annat serverat den som tillbehör till fisk – mycket uppskattat) och den platsar också i allehanda bakverk, men det ska jag återkomma till i ett senare inlägg.

Till dess, frossa i pumpa nu när utbudet är som störst!

Happy Halloween!

Så här såg min butternutpumpa ut efter en timme i ugnen.

Pumpapuré – ett basrecept
1 pumpa
lite olja till formen

• Sätt ugnen på 180 grader.
• Dela pumpan på längden och gröp ur kärnorna med en sked.
• Smörj en ugnsform med lite olja och lägg ner pumpan med snittytan nedåt.
• Ställ in i ugnen i en timme.
• Ta ut pumpan och låt den svalna, åtminstone såpass att du inte bränner fingrarna.
• Vänd på pumpahalvorna och gröp ur det nu mosiga innanmätet med en sked.
• Vill du så kan du mixa purén helt slät, men jag tycker sällan att det behövs.
• Pumpapurén går utmärkt att frysa in.

Fotnot: Min pumpa vägde 1140 g och det blev till slut 800 g/8 dl puré.

Matgikens ceasardressing

Jag gläds fortfarande åt fyndet jag gjorde i mataffären igår – två stora ekologiska Bosarpkycklingar till 40 procents rabatt på grund av kort datum. Bosarpkycklingen är i princip den enda kycklingen jag köper nuförtiden eftersom jag helt enkelt inte tycker att den konventionella kycklinguppfödningen är ok. Normalt sett kostar den ekologiska kycklingen dock 99 kronor kilot, och fåglarna är stora, vilket innebär att kyckling här hemma är riktig festmat.

Väl hemma kastade jag in de båda fåglarna i ugnen på 150 grader och två timmar senare njöt vi av varsitt mört och saftigt kycklinglår till middag. Den andra kycklingen fick sedan hamna i frysen så snart den svalnat, stekskyn likaså (oj vilken god sås det kommer att bli av den!) och till ikväll så har sambon önskat ceasarsallad.

Ceasarsalladen sägs ha »uppfunnits« av Ceasar Cardini, en italiensk kock som utvandrat till USA. Den ska ha varit resultatet av en smärre skafferirensning och ha innehållit romansallad, parmesan, krutonger och dressing… ni vet just den där dressingen som är så galet god. Men kyckling då? Nä, någon kyckling fanns inte att tillgå i herr Cardinis skafferi. Att servera salladen med kyckling, eller till och med lax, är inget annat än en modern vidareutveckling av den klassiska salladen. Min version innehåller förstås inte heller krutonger, men inte blir den mindre god för det.

Här bjuder jag på mitt bästa recept på ceasardressing. Den är säkert en bit i från originalet den med, men i mitt tycke alldeles fantastiskt god. Hoppas att du ska tycka om den.

Trevlig helg!

Matgikens ceasardressing, 4–6 portioner
2 äggulor
2 msk äppelcidervinäger
1 finriven vitlöksklyfta
1 tsk dijonsenap
4–5 sardeller
2 dl neutral rapsolja
50 g riven parmesan (knappt 2 dl)
finrivet skal av en ekologisk citron
svartpeppar
salt

• Hacka sardellerna fint och lägg dem i en skål tillsammans med äggulor, vinäger, vitlök och senap. Blanda lite lätt.
• Tillsätt oljan, några droppar i taget, under kraftig vispning. Jag gör det för hand med en ballongvisp, men du kan förstås använda elvispen om du vill slippa träningspasset. Efter hand kan du tillsätta oljan lite snabbare. Fortsätt att vispa ordentligt till dess att all olja är nedblandad och du har en härligt krämig sås, lite som en lös majonnäs.
• Blanda ner parmesan och citronskal i såsen och smaka av med svartpeppar och eventuellt lite mer salt.
• Låt gärna dressingen stå och mogna i kylen en stund och servera den sedan till just din version av ceasarsallad.

Fiskpudding för små magar

I början när liten skulle lära sig äta vanlig mat så körde jag stenhårt på istärningssystemet. Ett par tärningar morotspuré, ett par med fisk och så lite ärtor och squash kanske, så hade jag en fullgod lunch eller middag till henne. Den där istärningsperioden visade sig dock bara vara ett kort mellanspel – idag så äter hon redan som en häst, 7,5 månad gammal.

Så för att inte behöva stå i köket hela dagarna och laga olika maträtter har jag börjat laga mat som funkar till alla här hemma, stora som små. Ibland blir det dock galet som idag till lunch när jag tänkte äta överbliven lasagne (återkommer till den i ett annat inlägg framöver) och hon, som annars älskar allt jag serverar henne, vägrar äta rätter med mycket tomat i. Som just lasagne.

I kylskåpet fanns tack och lov lite kokt sej som blivit över tidigare i veckan och den räckte fint till en liten fiskpudding som blev väldigt omtyckt. Idag serverades den med en puré på vitkål och gröna ärtor och lite smält smör, men vilket mos som helst passar förstås bra till. Utan smöret så blir rätten dessutom helt mjölkfri, men ringla då lite olivolja över istället eller gör purén lite lösare än vanligt så att det inte blir torrt.

Satsen räcker till sex barnportioner. Vill du laga till alla i familjen så dubblar du bara receptet och använder en större form.

Fiskpudding för små magar, 6 barnportioner
120 g kokt sej (eller annan vit fisk)
3 ägg
1 msk hackad dill
2–3 cm purjolök
1/2 vitlöksklyfta
1,5 dl krämig kokosmjölk
lite svartpeppar
1 msk osaltat smör eller olja till formen

• Sätt ugnen på 175°.
• Lägg smöret i en liten ugnsfast form och låt det smälta i ugnen medan du gör klart resten. (Om du använder olja så hoppar du över det här momentet och slår bara oljan i botten av formen.)
• Lägg alla ingredienserna i en skål med höga kanter och mixa smeten slät med stavmixer.
• Häll smeten i formen.
• Ställ in i ugnen och grädda i ca 45 minuter tills smeten »stannat« och fått fin färg.

Kryddig morotslimpa med valnötter

Döm om min förvåning när jag häromdagen förstod att mina »Mästerliga fröpuckar« hade krupit fram ifrån det förflutna och fått nytt liv i LCHF-forum på nätet. Ja, mina och mina… de marknadsförs visserligen som »Matgikens fröpuckar« nu men det recept jag publicerade den där sommardagen för två år sedan är det faktiskt Ulrika Davidsson som ska ha äran för, inte jag.

Hursomhelst, om vi återvänder till nämnda fröpuckar så har det i ovan nämnda forum framförts två synpunkter, förutom att de är väldigt goda. Den första är att morötterna gör att kolhydratinnehållet drar iväg. Nu får jag erkänna att jag faktiskt aldrig ens har räknat på det. För mig är det en av de stora fördelarna med att äta på det sätt jag gör, att jag slipper räkna, väga, stressa. Men jag har all respekt för att andra, ofta nybörjare och/eller kraftigt överviktiga, gör det. Vi är alla olika och har olika förutsättningar. En fröpucksfantast provade till och med att ersätta morötterna med zucchini för att få ner kolhydraterna, och visst blev det bröd ändå – men enligt uppgift inte lika gott.
Den andra synpunkten är att det borde gå att baka ut dem som en limpa för att spara lite tid och arbete i köket.

Problem är till för att lösas och synpunkter är den bästa grunden för förändring och förbättring. Så låt mig nu presentera »Kryddig morotslimpa«. Ett saftigt bröd med fyllig smak av valnöt och härliga kryddor som påminner en smula om en klassisk filmjölkslimpa, dock utan de galna mängderna sirap. Den vakne läsaren reagerar kanske för att mängden morötter är exakt densamma som tidigare. Tricket nu är att varje limpa ger många skivor, därmed blir det faktiska kolhydratintaget inte så stort (om man inte glufsar i sig tio skivor vill säga). Jag fick ut hela 28 skivor av min limpa, och då hamnar varje skiva på lite drygt 2,5 g kolhydrater. Överkomligt!

Kryddig morotslimpa med valnötter, 1 limpa
300 g morötter
1 dl mandel (60 g)
1 dl valnötter (45 g)
2 dl solrosfrön (110 g)
2 dl pumpakärnor (115 g)
1 dl hela linfrön (65 g)
2–3 tsk malda brödkryddor
1/2 tsk salt
4 stora ägg
2 msk olivolja (30 g)

• Sätt ugnen på 175 grader.
• Klä en avlång bakform med bakplåtspapper.
• Skala morötterna, plocka fram matberedaren och riv morötterna fint. Lägg över dem i en stor bunke.
• Byt bort rivskivan till förmån för knivarna och mixa mandel och valnötter riktigt fint, nästan som till mjöl. Blanda ner i morötterna.
• Mixa solros-, pumpa- och linfrön lika fint och blanda med det andra i bunken.
• Tillsätt brödkryddor och salt.
• Knäck i äggen och blanda sedan väl.
• Klicka ner smeten i formen och jämna till ytan med en slickepott doppad i kallt vatten. Strö eventuellt på lite extra frön för syns skull.
• Baka i nedre delen av ugnen i 60 minuter. Limpan jäser inte det allra minsta, men det är helt i sin ordning!
• Lyft upp den färdiggräddade limpan ur formen och låt den svalna på ett galler, en träskärbräda eller inlindad i en handduk. Låt den gärna kallna helt innan du skär i den.
• Brödet går alldeles utmärkt att frysa, förslagsvis i skivor som du kan ta fram allt eftersom och tina i brödrosten.