Lax – allt annat än bra

Hållbar livsmedelsproduktion är något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Under många år var jag vegetarian, i protest mot köttindustrin där djuren behandlas allt annat än bra, och fortfarande är jag väldigt noga med vilket kött jag väljer. I min värld går det inte att försvara att djuren lider, medicineras, misshandlas, stressas och fraktas långa sträckor bara för att jag ska kunna gå till affären och köpa billig fläskfilé.

Av någon anledning är lätt att vara mindre noggrann när det handlar om fisk. Kanske är det helt enkelt för att vi inte ser den. Den pratar inte med oss, har inte päls och ser inte särskilt gullig ut. Mycket kan man säga om en torsk, men vidare snygg är den inte! Tyvärr borde vi bry oss mycket, mycket mer. Jag har tidigare skrivit om problemen med så kallad high-grading, alltså hur stora mängder trålad fisk slängs död tillbaka i havet. Ett annat stort problem som får alldeles för lite uppmärksamhet är laxodlingar.

Lax är svenskens favoritfisk nummer ett och i en undersökning om vad man föredrar till middag kommer just ugnsstekt lax på plats nummer två, endast slagen av klassikern spaghetti och köttfärssås. Det som för bara 20 år sedan var lyxmat, något man åt på restaurang, är idag vardagsmat. Fem år gamla siffror visar att vi äter  28,5 kilo fisk per person och år. En stor del av den siffran utgörs av lax, och andelen ökar kraftigt.

Odlad lax – inte så nyttig som vi tror! FOTO: Andrea Pokrzywinski

När vi hela tiden matas med informationen om utfiskningen av haven är det lätt att tro att den odlade laxen är ett bra alternativ. Tyvärr är det inte så. Igår sände SVT en mycket bra dokumentär om laxodling som alla borde se. Som tur är ligger den ute på SVT Play ända till den 22 mars, så du har fortfarande chansen. I det knappt en timma långa programmet står det smärtsamt klart att baksidorna med odlingarna är både många och allvarliga. Istället för att rädda de svaga vilda  fiskbestånd som finns kvar, så ödelägger odlingarna dem fullständigt. Här är bara några av konsekverna:

  • Kollapsade ekosystem och förstörda vilda fisk- och skaldjursbestånd.
  • Antibiotikaresistens hos oss människor som en följd av att den lax vi äter proppats full med antibiotika under sin korta livstid.
  • Omfattande sjukdomsspridning.
  • Ett stort antal dykare som dör varje år efter att ha tvingats dyka i de överfulla odlingskassarna för att rensa bort död fisk utan ordentlig säkerhetsutrustning. Kräver de bättre förhållanden förlorar de jobbet.
  • Utfiskning av de sista kvarvarande vilda fiskbestånden. För varje kilo odlad lax går det nämligen åt 2,5–5 kilo vildfångad fisk. Laxfodret består av fiskolja och fiskpellets så den odlade fisken äter helt enkelt upp den vilda. Hela 90% av den fisk som fångas utanför Chile och Peru skickas direkt till fiskmjölsfabrikerna för att bli fiskmat!
  • Dessutom fraktas laxen ofta över halva jorden innan den landar i våra frysdiskar

I all tillgänglig kostinformation så framställs laxen som ett superbra val för oss. För en gångs skull är både LCHF-förespråkare och Livsmedelsverket överens. Laxen är en fet fisk, rik på omega 3, och något vi gärna får äta minst ett par gånger i veckan. Ur ett milö- och hälsoperspektiv är dock sill och makrill ett långt bättre val än lax. Även de är feta, nyttiga fiskar med en naturligt hög halt av omega 3, men utan alla de tragiska bieffekter som laxodlingen för med sig.

Vill du fortfarande prompt äta lax efter att ha sett dokumentären så välj den KRAV-märkta. Framställningen av den är inte oproblematisk den heller, men den är bättre. Och ditt val sänder dessutom en signal om att du faktiskt inte accepterar den utarmning av våra hav som laxodlingen innebär.

Klicka här för att se dokumentären på SVT Play!

Och vill du läsa mer om laxindustrins baksida så gör du det här.

Annonser

Hjortgryta med svamp och bacon

Helger kan vara lite kluriga att pussla ihop tycker jag. Dels vill man vara ledig och kunna hitta på saker. Dels vill man mysa och äta gott. Då är det bra när maten lagar sig själv medan man är ute på äventyr!

Till den här grytan har jag använt mig av bog av hjort, alltså framdelskött med benet kvar. Det är en del som gärna blir kvar i frysen, eftersom den känns lite besvärlig, vilket är synd. Egentligen är det den perfekta styckdetaljen för en gryta. Ben är A och O för att få smak  och mustighet och den långa tillagningstiden gör samtidigt köttet så mört att det är lätt att plocka av det från benet.

Har du inte tillgång till hjort så kan du förstås använda annat viltkött med samma goda resultat, eller nötkött för den delen. Se bara till att välja ett kött med bra kvalitet. Vilt eller gräsbetande tamboskap har alla fått gå ute och leva ett drägligt liv. Det ger inte bara ett bättre och godare kött, det ger också ett väldigt mycket bättre samvete!

Långlagad hjortgryta – klar att serveras!

Hjortgryta med svamp och bacon, 6–8 portioner
1,3 kilo hjortbog med ben
2 gula lökar
50 g rotselleri
2 vitlöksklyftor
1 rejäl kvist rosmarin
0,5 dl balsamvinäger
1 dl vatten
ca 100 g smör
10–12 champinjoner
120 g ekologisk bacon
havssalt
svartpeppar
rosmarin

  • Sätt ugnen på 120°.
  • Putsa köttet från hinnor och senor. Salta och peppra.
  • Skala, dela och skär löken grovt. Skär rotsellerin i små tärningar, liksom två av champinjonerna, och hacka vitlöken riktigt fint.
  • Hetta upp en stekgryta, ta i en klick smör och bryn köttet runt om.
  • Släng ner grönsakerna vid sidan om köttet i grytan tillsammans med en kvist rosmarin.
  • Slå på vinäger och vatten och ett par smörklickar, totalt kanske 30 gram. Sätt locket på grytan och ställ in den i ugnen. Nu kan du göra något annat i fyra timmar.
  • När fyra timmar har gått plockar du ut grytan och lyfter upp köttet. Det är mycket mört så det är lätt att plocka ur benet. Skär köttet i bitar och lägg tillbaka det i grytan. Smaka av med salt och peppar.
  • Kvarta resterande champinjoner och strimla baconet. Lägg dem i en kall stekpanna och vrid på värmen. Baconet och svampen ger i från sig en del vätska. Först när den kokat bort tillsätter du en smörklick och fräser det hela gyllenbrunt.
  • Toppa grytan med svamp- och baconblandningen och riv ner lite extra rosmarin.
  • Servera grytan med en vitlöksdoftande rättikegratäng eller ett krämigt blomkålsmos.
Grytan – klar för fyra timmar i ugnen!

Matgikens semlor

Igår var det som bekant alla hjärtans dag. Här hemma var firandet ganska lågmält. Sambon förärade mig och köket med två underbara orkidéer – »rosor kändes så kortsiktigt, de dör ju på en gång« – och jag svarade med att knåpa ihop semlor till kvällskaffet.

Det här med att äta bakverk är ju en ständig diskussionsfråga bland dem som äter lågkolhydratkost. Här hemma unnar vi oss något gott till kaffet ibland, eller en god dessert efter maten, så länge det inte blir för ofta, och så länge det inte triggar suget efter mer. Det är en av anledningarna till att det är väldigt lite sötning i de recept jag delar med mig av här på bloggen. Vi är nog ganska avvanda från socker vid det här laget, så alltför söta bakverk smakar helt enkelt inte gott i våra munnar. Dessutom är det tyvärr så för mig att sött, oavsett om det är socker eller sötningsmedel, har en tendens att väcka begäret efter mer. Läge att vara lite försiktig alltså.

Samtidigt är det min fasta övertygelse att de godsaker man äter ska vara riktigt goda, annars kan det liksom kvitta. Därför har jag svårt för sådant som försöker efterlikna sina mjöl- och sockerspäckade smakförebilder och inte når riktigt ända fram. Då tar jag hellre bara en liten bit mörk choklad. Matgikens semla, recept här nedanför, är således ingen traditionell semla där socker och mjöl har ersatts av lågkolhydratsalternativ. Bullen liknar inte ens en vetebulle. Istället bakar jag den i muffinsform med receptet på oopsies som grund. Som sötning använder jag lite sukrin, och en gnutta honung. Proportionerna dem emellan kan du variera som du vill, beroende på om du prioriterar smak (honung) eller ett minimum av kolhydrater (sukrin). Jag blandar ofta.

Resultatet? Ja, inte 17 ser den ut som en semla, inte är den lika söt och visst tusan är konsistensen annorlunda, men smakerna finns där. Kryddig kardemumma, härlig mandel, len grädde… Lycka i en muffinsform helt enkelt!

En semla att bli lycklig av!

Matgikens semlor, 6-8 st
Bullar:
3 ägg

100 g cream cheese
en nypa salt
1 tsk sukrin
0,5 tsk kardemummakärnor

Mandelfyllning:
2 dl mandelmjöl/mald mandel
10 hackade sötmandlar
1–2 droppar bittermandelarom
3–4 msk grädde
2 tsk sukrin
2 tsk honung

Till servering:
2–3 dl grädde

  • Sätt ugnen på 150° och ställ ut stora, kraftiga muffinsformar på en plåt. Har du superstora formar blir det sex stycken av den här satsen, är de bara stora kan du få ut åtta. Vanliga små muffinsformar orkar inte hålla emot smeten, så undvik sådana.
  • Dela äggen i gulor och vitor.
  • Tillsätt en nypa salt i äggvitorna och vispa till ett riktigt hårt skum med elvisp.
  • Vispa ihop gulor, cream cheese, sukrin och kardemumma, som du stöter i mortel först. Gör du det i den här ordningen, alltså vispar vitorna först, så behöver du inte diska visparna emellan.
  • Vänd ner vitorna i smeten med lätta men bestämda tag. Rör eller vispa inte, då går fluffet förlorat.
  • Fördela smeten i formarna, upp till kanten eller strax under.
  • Grädda i cirka 30 minuter innan du tar ut dem och låter dem svalna.Medan bullarna gräddas gör du mandelfyllningen. Blanda mandelmjöl, hackad mandel, sukrin och honung i en skål.
  • Späd med grädde, en matsked i taget, tills du har en krämig konsistens.
  • Avsluta med att röra ner en, kanske två, droppar bittermandelarom. Smaka dig fram. Självklart kan du använda en eller två malda bittermandlar om du hellre vill det.
  • Vispa grädden.
  • Skär loss ett lock ur varje bulle. Det går faktiskt allra lättast med en sax, då kan man klippa loss en snitsig trekant. Det gör ingenting om bullarna har sjunkit ihop efter gräddningen, gropen som blir utnyttjar vi till att lägga fyllningen i.
  • Lägg en klick mandelfyllning i varje bulle, fortsätt med en rejäl klick grädde och slutligen locket.
  • Servera till en god kopp kaffe och njut!

Klassisk söndagsstek

Här står jag med målarpenseln i högsta hugg, och sambon har greppat planhyveln. Behöver jag säga att de gastronomiska påhitten kommer i andra hand den här helgen? ;-)
Till lunch igår serverades plättar och lördagens mysmiddag kom från det lokala thaiköket och serverades i låda. Du hör ju själv…
Idag tänkte jag dock försöka återupprätta hedern och plocka hem en hel hög med vuxenpoäng. En klassisk stek puttrar nämligen på spisen och sköter sig förträffligt nog alldeles själv medan jag grejar. Enda kruxet är huruvida jag lyckas återskapa något som liknar mammas goda gräddsås… Den är nämligen i en klass för sig!

20120212-093326.jpg

Frukt och mackor mot övervikt?

Visserligen bor jag sedan många år i de södra delarna av vårt land, men en stor del av mitt hjärta har blivit kvar i Jämtland där jag växte upp. Därför har jag också för vana att surfa in på lokaltidningarnas hemsidor och kolla läget med jämna mellanrum. Har det hänt något kul? Är det någon gammal bekanting som fått barn? Någon brinnande fråga som fått den riksbekante surjämten att bli sur på riktigt?

Just idag hittade jag en artikel om barnfetma. Antalet överviktiga 4-åringar ökar i Jämtlands län och för att komma till rätta med problemet har man startat ett projekt med det fyndiga (?) namnet Rörelse av vikt – en hjärtesak för Jämtlands län. Mer rörlighet och nyttigare mat är grundfilosofin, och dietisten Elisabeth Strömblad menar att inte bara föräldrarna utan också lärarna i skola och förskola har ett ansvar och en möjlighet att påverka.

Skolmaten ska vara nyttig och lärarna kan påverka vad eleverna får ha med sig i matsäck när klassen ska på utflykter. I stället för läsk och bullar, kan de rekommendera mjölk, mackor och frukt, säger Elisabeth Strömblad.

Men vänta, hur tänkte vi nu? Istället för socker och socker, kan lärarna rekommendera socker, socker och socker?

Är det verkligen så att mammor och pappor skickar med 0–4-åringar läsk och bullar på utflykterna? Min spontana gissning är att det snarare är så att det skickas med mackor, risifrutti och frukt i kubik. Och då är ju det bevisligen problemet, snarare än lösningen.

Passande nog har Monique Forslunds bok LCHF för hela familjen precis kommit ut i butik, med massor av recept på bra mat som barn gillar och blir mätta och nöjda av. Jag har tyvärr inte själv läst den, men de axplock jag har  jag har sett ur den verkar lovande, och kommentarerna på nätet är positiva. Vad tror vi om att skicka ett par till Dietisternas riksförbund? ;-)

Frukt – lösningen på barnfetman? FOTO: bug138

Till sjukhus på grund av LCHF?

TV 4-profilen Cissi Wallin får ont i magen och tvingas uppsöka sjukhus med misstänkt inflammation i bukspottkörteln. Anledningen till det onda? Den inflammationsfrämjande, förstoppande och cancerframkallande dieten LCHF.

Nej, det är ingen en tarvlig saga. Det är årets kanske hittills bästa exempel på dålig journalistik. Föga förvånande är det Aftonbladet som bjuder på läsningen!

Du läser artikeln här!

Aftonbladets nätupplaga idag.

Yoga för en tröttis

Hej och hå vad trött man kan vara! I flera dagar har jag gäspat mig fram, från morgon till kväll. Jag äter min goda mat och sväljer glatt ner mina d-vitaminer men inte sjutton är jag pigg och alert för det. Kroppen vill bara sova och hade det inte varit för att jag har ett jobb att sköta så är det precis vad jag hade gjort. Men nu ser inte verkligheten riktigt så ut, tyvärr. Klockan ringer 05.50… och jag gäspar!

Snart är det i alla fall dags för veckans kanske viktigaste aktivitet – yogan! Jag missade förra veckans klass eftersom det körde ihop sig på jobbet, och nu är abstinensen svår. Det är så häftigt att gå in i träningslokalen som en vissen varelse med spända axlar och dålig hållning och ut därifrån som ett litet energipaket. Magi!

Har du provat yoga? Vad tyckte du?

Foto: Jocelyn Aubert