Hostan från helvetet…

… har drabbat mig. Den kom från ingenstans och saknar motstycke, men jag hävdar bestämt att jag inte är sjuk. Är det något jag ogillar så är det nämligen att vara sjuk. Tack och lov är det sällan jag blir det. Både jag och sambon kan räkna de senaste årens förkylningar för oss båda på ena handens fingrar – och få över! Det är en av fördelarna med att tänka på vad man stoppar i kroppen.

Bortsett från mitt hostande så har helgen gått i renoveringens tecken. I veckan rev sambon den ruttna gaveln på vårt uthus, och igår byggde vi upp den igen sånär som på ett par plankor som ska spikas fast idag. Så nu kan vovvarna ha det varmt och gott i sitt krypin på dagarna i vinter, frysboxen slipper stå i minusgrader, vi slipper förhoppningsvis få stora dåndimpen varje gång elräkningen trillar in och mössen har fått ny, fin isolering att bygga bo i. ;-)

Men innan det är dags att kliva i blåbyxorna och greppa hammaren så ska jag faktiskt ta och jobba lite med ett nytt, spännande tidningsprojekt som jag är involverad i. Och dricka te. Mycket te blir det… Nämnde jag att jag hostar?

Jag är otroligt svag för rooiboste!
Annonser

Vitlökssmör mot förkylning?

Jösses vilka dagar jag lägger bakom mig! Lämningshets på jobbet med kulmen klockan 15.00 idag. Eller 14.57 rättare sagt. Tre minuter till godo. Rutinerat… ;-)

Här hemma firade vi med ryggbiff (med mycket vitlökssmör), rödvin och räkningar. Nytta med nöje. Man har inte roligare än man gör sig…

Go’kväll på er!

Vitlök – kökets mest oumbärliga krydda?

20 000 – tack snälla!

Det är ganska exakt ett halvår sedan den här bloggen föddes. Ett halvår sedan Gikens kök fick ta klivet ut ur den lilla röda stugan på landet till den stora, läskiga sajberrymden. Inte kunde jag väl ana att jag så här sex månader senare skulle logga in och se att sidvisningarna passerat 20 000! Tusen tack alla ni som tar del av mina funderingar, tips och recept. Jag hoppas att ni trivs här inne och gör mig sällskap även i framtiden!

20 000 sidvisningar – en anledning att fira! :-)

Enkel chokladmousse (LCHF)

Det är lördag kväll och kanske läge att unna sig något gott efter maten. Har du en kvart, tre ägg och en mörk chokladkaka hemma? Då har jag receptet!

En perfekt avslutning på middagen!

Chokladmousse, 6 portioner
3 ägg
125 g mörk choklad av bra kvalitet (70%)
1 nypa salt

  • Bryt chokladen i mindre bitar och smält den försiktigt, antingen i mikron eller över vattenbad. (Är du riktigt modig så kan det funka på riktigt svag värme på spisen också.) Ställ åt sidan att svalna en aning.
  • Dela äggen i gulor och vitor.
  • Vispa vitorna tillsammans med saltet tills de blir riktigt hårda. Saltet gör att det går lite fortare, plus att det framhäver chokladsmaken.
  • Rör ner gulorna, en i taget, i den smälta chokladen. Det tjocknar lite, men det är helt i sin ordning.
  • Vänd ner lite av äggvitorna i chokladen och se till att blandningen går ihop. Tillsätt sedan resten av vitorna. Använd en slickepott och vänd försiktigt runt det hela tills det blir en enfärgad brun mousse. Det kan vara lite tålamodsprövande, och ibland känns det som att det aldrig kommer att gå, men försök att inte bli arg och börja tokröra. ;-)
  • Fördela moussen i sex portionsformar och ställ kallt till servering.
  • Servera med vispad grädde och rostade hasselnötter. Eller varför inte några hallon eller lingon som fräsch kontrast till chokladen?

Gräddstuvad pyttipanna till lunch

Jag lägger i snitt nästan tre timmar om dagen på resor till och från jobbet. Som tur är får jag jobba hemifrån på fredagar, och det har flera fördelar. Dels får morgontrötta jag sova en timme längre på morgonen, dels ”kommer jag hem” i vettig tid på eftermiddagen och med lite tur så har sambon möjlighet att komma förbi på lunch.

Efter en stressig vecka gapade det relativt tomt i kylskåpet, men pyttipanna är underskattad husmanskost som nästan alltid går att slänga ihop. Att teckna ner ett recept känns minst sagt en smula överkurs, det här har ni ju koll på, men jag kan berätta vad jag tärnade ner i pannan idag: en morot, en liten gul lök, en vitlöksklyfta, en röd paprika, en snutt falukorv, lite överbliven tjälknöl, en skvätt grädde, några droppar kinesisk soja, salt och peppar.
Ett stekt ägg och Krakus fantastiska saltgurka smakade gott till.

Vad åt ni till lunch?

Pyttipanna går alldeles utmärkt att göra med annat än potatis som bas.

Falukorv och surkålscoleslaw

Jag har länge haft en burk surkål stående i en låda i köket. Är det något jag spontanshoppar så är det just märkliga matvaror, och just surkålen var en sådan där typisk impulsgrej. Jag kan nästan höra försvarstalet inför den tålmodigt korgbärande sambon i mataffären:

”Surkål?!”
”Javisst, det ska vara jättegott!”
”Vad äter man det till då?”
(minns att sambon älskar korv) ”Till korv förslagsvis, som tyskarna du vet. Dessutom är det nyttigt!”

Och där låg burken i korgen.

Sedan dess har burkskrället bligat surt på mig varenda gång jag dragit ut lådan som vill den säga ”kom igen nu då, använd mig!”. Men icke. Visst sjutton hade jag kunnat servera den rakt upp och ner till just korv, men nördig som jag är så har det liksom känts lite för enkelt. Dessutom har jag nog i det tysta varit lite orolig för att jag inte ska gilla det.

Så för någon vecka sedan så skrev Fjällmor om en beroendeframkallande röra som – surprise! – innehöll just surkål. Jag gjorde precis som hon skrev och passade dessutom på att skriva upp proportionerna under tiden jag rörde ihop det busenkla tillbehöret. Och vet ni vad? Det var förstås skitgott!

Servera med en riktigt bra falukorv. Jag avgudar den med 74% kötthalt från Karlströms i Ramsele. Kanske har du något annat bra charkuteri i närheten av dig?

God och supersnabb vardagsmat!

Surkålscoleslaw, 2 portioner
150 g surkål (hälften ur en liten burk)
1 rågad matsked majonnäs
1 dl ekologisk crème fraiche
svartpeppar från kvarn
lite havssalt

  • Blanda ihop allt och servera till en riktigt god korv.

Jag säger bara ”deadline”…

Jajamänsan, jag jobbar för tillfället som en liten skär gnu och fokuserar därutöver på att äta, sova, kramas och promenera vovvarna. Hinner jag så uppdaterar jag så klart bloggen, men risken är stor att jag inte hinner. Hoppas att ni står ut.

Till dess säger jag som Arnold Schwarzenegger i filmen Terminator (den österrikiska accenten får ni föreställa er!) – I’ll be back! Fast i mitt fall är det inget hot, utan ett löfte. ;-)

...eller dödlinje på svenska.