Krämad purjolök till kött

Lagom till nyårsmiddagen kommer här ett litet tillbehörstips. Rena snabbmaten förvisso, men vad gör väl det när det smakar så gudomligt. Dessutom blir det mer tid över till champagnen och gästerna! ;-)

Inspirationen kommer från en av mina favoriter, nämligen Jamie Oliver. Jag gillar hans glöd och engagemang, både för mat och matlagning i sig, men också för barns rätt att äta riktig mat och att veta varifrån mat kommer. Har du inte sett hans TED Prize-tal så ge det 22 minuter av ditt liv. Du ångrar dig inte!

På den tiden vi åt pasta i det här hushållet, hemföll vi ofta åt Jamies Papardelle med söt purjolök och mascarponeost från hans första kokbok Den nakna kocken från tv-serien med samma namn. Det var först häromdagen jag insåg att den krämiga såsen utgör ett perfekt tillbehör till kött.

Jag bytte ut den dyra italienska mascarponeosten mot svensk cream cheese, i övrigt är principen densamma. Just den här gången lyxade vi till det med oxfilé, men självklart fungerar röran ypperligt även till andra styckdetaljer.

Två saker är viktiga att komma ihåg för att purjolöken ska komma till sin rätt – svag värme och tid. Bränner du löken smakar det… ja, inte gott helt enkelt, och tiden behövs för att sötman ska komma fram och mjuka upp den vassa löksmaken.

Sås och tillbehör i ett.

Krämad purjolök, 2 portioner
25 cm medelgrov purjolök
25 g smör
1/2 vitlöksklyfta
100 g cream cheese
lite vatten
havssalt
svartpeppar från kvarn

  • Klyv purjolöken på längden och skölj den noga under rinnande vatten för att få bort grus och lera.
  • Skär den grovt i sneda strimlor, kanske 1 cm breda.
  • Hacka vitlöken fint.
  • Smält smöret i en medelvarm panna. Lägg i purjolök och vitlök och fräs försiktigt på svag värme utan att det tar färg. Det tar mellan 5 och 10 minuter för purjon att bli riktigt söt och mjuk. Provsmaka!
  • Klicka ner osten och låt den smälta ner i löken till en krämig sås under försiktig omrörning. Späd eventuellt med lite vatten om det känns för tjockt.
  • Smaka av med salt och nymald svartpeppar.
Annonser

Busenkel pepparsås

Hur är det med dig, är du fortfarande julledig? Hos oss är det tillbaka i ekorrhjulet som gäller, både jag och sambon började jobba redan i tisdags och då är det snabba middagar som gäller. Vi är ofta inte hemma förrän kvart över sex, halv sju.

Igår vid just den tiden stod jag och stirrade in i ett kylskåp fullt av märkliga produkter från de jullådor vi fått i present av arbetsgivarna. En jättefin tanke, men väldigt många produkter som vi normalt sett inte köper. Något för fantasin att bita i med andra ord, och ibland blir man överraskad!

En burk dessertost visade sig lägga grunden till en busenkel och löjligt god pepparsås som fick göra kalvfärsbiffarna från frysen sällskap. Det franska märket Cantadou innehåller förhållandevis få tillsatser jämfört med många andra smaksatta ostar, och har högt fettinnehåll och nästan inga kolhydrater. Sånt gillar vi! ;-)

Härligt krämig blir den här enkla såsen!

Busenkel pepparsås, 4 portioner
1 ask Cantadou med fyra pepparsorter (125 g)
1 dryg deciliter grädde
1 nypa salt

  • Värm grädden i en liten kastrull.
  • Klicka ner osten och rör tills den smälter och det blir en krämig sås.
  • Smaka av och tillsätt eventuellt en nypa salt.

Kantareller i december!

Vore det inte för att jag hade bildbevis så hade jag inte trott på det själv. Men faktum kvarstår – på lunchpromenaden med vovvarna snubblade jag över kantareller. Den 27 december! Lite skabbiga förvisso, men precis lika ettrigt knallgula som vanligt där de gömde sig bland löv och barr på stigen.

I förrgår njöt jag sol och snö på kalfjället, idag plockar jag svamp i sju plusgrader och halv storm. Det är ett avlångt land vi lever i!

Notera den gröna gräsmattan i bakgrunden...

Bättre än julbord!

Sedan några år tillbaka så har vi på jobbet valt att hoppa över det vanliga julbordet med prinskorv och sill, till förmån för en finare ”vanlig” middag någonstans. Julmaten hinner man ju äta till leda ändå.

I år är jag om möjligt mer förväntansfull än tidigare år. Ikväll bär det nämligen av till Thörnströms kök, den välrenommerade göteborgskrogen med stjärna i Guide Michelin! Det blir mitt första besök på en äkta stjärn(!)restaurang och förväntningarna är minst sagt högt ställda.

Jag lovar att återkomma med en rapport, men för den som inte kan bärga sig så går det alldeles utmärkt att tjuvkika på kvällens skandinaviska vintermeny här.

Håkan Thörnström i egen hög person. FOTO: thornstromskok.com

Passionerad panna cotta

Visst är det ofta så att det enkla är det godaste, och vad är ett bättre bevis på den devisen än den italienska desserten panna cotta? Panna cotta betyder faktiskt rakt översatt »kokt grädde« och för oss som undviker kolhydrater är väl det minst sagt ett bra utgångsläge för en dessert? ;-)

Panna cottan har sitt ursprung i den norra, bergiga delen av Italien som gränsar till alpländer som Schweiz och Österrike. Där används generellt mer smör och mejeriprodukter än i de södra delarna av landet, och grädde med nötter eller bär är en dessert som återfinns långt bak i historien. Det är också så panna cottan fortfarande ofta serveras än idag – med frukt eller bär, något syrligt som väger upp det gräddiga.

Man kan gissa att panna cottan ursprungligen tillagades helt utan socker eftersom det historiskt sett har varit en bristvara i Europa, och det är fortfarande relativt lite socker tillsatt i många moderna recept. Om man minskar det ytterligare eller utesluter det helt så blir panna cotta verkligen den ultimata LCHF-desserten. Och tack vare gräddens och vaniljens naturliga sötma så kan du ändå servera den till vanliga sockermonster utan problem. Den inbyggda sötman brukar räcka för de flesta.

Min variant har fått tropiska förtecken. Grädden smaksätts med både vanilj och kokos, och toppas med syrlig passionsfrukt. Men frukt är väl inte LCHF, tänker du kanske nu? Nja, men med 7,4 gram kolhydrater per hundra gram frukt, så blir det inte mer än någon enstaka kvar när du har skrapat ut de smakrika kärnorna över desserten och smaken är så koncentrerad att du bara behöver två små frukter till fyra personer. C-vitaminerna får du på köpet!

De passionsfrukter vi brukar hitta i butikerna går även under namnet purpurgrenadilla. FOTO: geishaboy500

Passionerad panna cotta, 4 portioner
3 dl grädde
0,5 dl kokosflingor
1 krm äkta vaniljpulver
1 tsk honung (kan bytas mot sukrin eller uteslutas)
1,5 gelatinblad
2 passionsfrukter

  • Blanda grädde, kokos och vanilj i en kastrull och låt det få ett hastigt uppkok. Ta kastrullen av värmen och låt blandningen stå och dra i en kvart.
  • Blötlägg under tiden gelatinbladen i kallt vatten.
  • Efter en kvart, krama ur gelatinbladet och rör ner dem i den fortfarande varma gräddblandningen. Rör om så att de löser sig.
  • Sila blandningen så att du får bort kokos och eventuella gelatinklumpar.
  • Fördela gräddblandningen i fyra portionsskålar/-glas, täck med plastfolie och ställ i kylen. Panna cottan behöver minst 3–4 timmar på sig för att stelna ordentligt och kan gärna göras dagen innan den ska serveras.
  • När det är dags att servera, ta ut skålarna ur kylen, klyv passionsfrukterna och skrapa ut de goda och färggranna kärnorna ovanpå panna cottan.
  • Njut!

Äggsmör och harmoni

Efter en välbehövlig sovmorgon sitter jag nu i köket och lyssnar till vedspisens sprakande och hundarnas dova snarkningar från rummet bredvid. Katten ligger förnöjt på fårskinnsfällen bredvid mig här på kökssoffan och utanför fönstret är världen – äntligen – vit. Harmoni är ordet för dagen.

Till den som har saknat recept det senaste, så kan jag meddela att det är nya på väg. Det är bara så förbaskat svårt att få vettiga bilder på mat under dessa mörka decemberkvällar, så allt som inte lagas mellan tio och tre på dagen ser förskräckligt ut… :-( Men en härlig dessert till de kommande helgerna dyker hursomhelst upp någon av de närmsta dagarna, liksom ett lite oväntat tillbehör till den goda köttbiten. Och så kalvfärsbiffar tror jag bestämt. Håll ut!

Just den här morgonen blir det dock inte mer exotiskt än en bild på min frukost. Äggsmör (två varma, löskokta ekologiska ägg som mosas med en rejäl smörklick och ett par korn salt) är favoritfrukosten här hemma. Snabbt, gott och väldigt mättande. Har du inte provat så gör det – jag lovar, det är mat att bli lycklig av!

Så enkelt och snabbt att det till och med hinns med på vardagsmorgnarna!