Restaurangtips för Stockholmare…

…eller varför inte för lantisar på vift i huvudstaden? Själv hör jag till den senare kategorin och jag har många gånger stått där som en åsna mellan fjorton hötappar, mitt i storstadsmyllret, och undrat till vilken av alla oändligt många restauranger jag ska chansa på att gå. Jag är inget nämnvärt fan av storstaden och alltför ofta har jag blivit besviken.

Inför veckans Stockholmsbesök började jag därför läsa på. Mat är ett subjektivt ämne och krogrecensioner brukar vara lika ovetenskapliga som filmrecensioner. Ni vet, man måste liksom lära sig vilken recensent som passar den egna smaken. Lisa Förare Winbladh passar min. Jag har lagat många av hennes recept och litar stenhårt på hennes smaklökar. När hon skrev om Zink Grill på Biblioteksgatan som ”ett säkert kort”, visserligen för två år sedan, föll sig valet enkelt. Och jag säger bara tack Lisa!

Trångt och mysigt inne på Zink Grill. (Foto: http://www.zinkgrill.se)

Nu ska jag inte trötta ut er med att beskriva den rustika, brötiga men ändå välkomnande miljön med tydliga sydeuropeiska vibbar. Jag ska inte tjata om hur trevligt det är när man kan välja bland femton sorters rödvin trots att man bara vill ha ett glas. Den lyhörda men ändå avslappnade servicen ska ni också slippa höra om. Jag ska istället fokusera på maten.

Den hängmörade ryggbiffen, grillad över norrländskt träkol, var nämligen så sagolikt mör att den överträffar allt kött jag ätit på restaurang i Sverige tidigare. Sås till köttet väljer man sympatiskt nog själv och den hemslagna choronsåsen var med sin syra ett perfekt sällskap till köttet. En extra bonus är att man som LCHF:are inte heller behöver välja bort något obligatoriskt potatistillbehör – här är de nämligen inte alls obligatoriska utan ligger bland mycket annat gott under rubriken ”sideorders” på menyn och väljs till efter tycke och smak. Vi valde istället varm spenat i olivolja och citron och en tomatsallad med balsamico, men det hade lika gärna kunnat bli broccoli i smör eller kronärtskockor som också de fanns i listan.

Avslutningsvis kom en alldeles ljuvlig créme brûlé in, svagt ljummen med knastrig yta (jag vet, inte LCHF någonstans men såå värd varenda sockerkorn!) och avnjöts med en rykande het espresso. Där någonstans klev jag över tröskeln till himmelriket.

Som motvikt till alla lovord borde jag kanske hysta in några nackdelar nu, några minus, en krogrecension känns trovärdigare då. Men för en gångs skull tänker jag inte gnälla. Maten var verkligen skitgod och våra lyckliga leenden i början av måltiden övergick mot slutet av middagen i spontana applåder.

Det enda smolket i bägaren är att jag inte vet när jag kommer till Stockholm nästa gång. Och för första gången i livet känns det som ett problem! ;-)

Annonser

Raggmunk på LCHF-vis

Fredag, arbetsveckan är slut och svenska folket tar vägen om affären efter jobbet för att bunkra köttfärs och tacoskal till kvällens mys. Själv ska jag faktiskt på äventyr in till stora staden Göteborg ikväll. Teaterpjäsen Påklädaren står på menyn och innan dess ett glas vin och något gott att äta tillsammans med bästa vännen M som jag träffar alldeles för sällan.

Men inte ska ni gå lottlösa för att jag ska ut och roa mig. Jag har faktiskt hållit på ett recept ända sen förra helgen, men inte fått tummen ur mellan vardagsbestyren. Raggmunk är en personlig husmansfavorit som jag har längtat mig tokig efter sedan jag började äta LCHF. Visst måste det gå att laga så att även vi som undviker potatis kan njuta och ändå må bra efteråt? tänkte jag och gnuggade igång hjärncellerna. Nedan hittar du resultatet och lösningen på problemet stavas som så många gånger förr z-u-c-c-h-i-n-i.

Köttätaren serverar stekt fläsk eller ett riktigt bra bacon och lite rårörda lingon till. Föredrar du vegetariskt så föreslår jag en klick crème fraiche eller smetana och lingon. Rasande gott det med, jag lovar!

Klassisk husmanskost – fast med ett minimum av kolhydrater.

Raggmunk på LCHF-vis, 8–10 st
5 ägg
1,5 dl grädde
1 dl vatten
1/2 dl kokosmjöl
1 tsk fiberhusk
1/2 tsk salt
1 liten zucchini (ca 350 g)

  • Börja med att vispa ihop pannkakssmeten, dvs allt utom zucchinin, så att den får stå och svälla lite.
  • Skala zucchinin, dela den på längden och gröp ur kärnorna med en tesked. Riv den sedan på rivjärnets grova sida.
  • Krama ur överflödig vätska ur zucchinirivet och vispa sedan ner det i smeten.
  • Stek raggmunkarna gyllenbruna i generöst med smör i en stekpanna på strax under medelvärme. Tänk på att göra dem lite mindre än vanliga pannkakor, beräkna drygt en halv deciliter smet till varje raggis. De behöver dessutom någon minut extra i pannan för att hinna bli klara jämfört med när du steker vanliga pannkakor. Dels blir de ju tjockare och dels ska zucchinin hinna bli mjuk.
  • Servera och njut!!!

Tips! Lägg gärna upp raggmunkarna på en bakplåtspappersklädd plåt allteftersom de blir klara och ställ in i ugn på 100° värme. Då vet du säkert att de blir helt genomgräddade och alla kan  få varm mat när det är dags att äta.

Fem om dan – till vilken nytta?

De senaste veckorna har en kostinriktad boxningsmatch utspelat sig i media med Livsmedelsverkets älskade tallriksmodell i ena ringhörnan och LCHF i den andra. Till en början såg det hela ut att utveckla sig till en rätt osaklig och rent felaktig debatt om LCHF:ares påstådda överkonsumtion av kött. Därefter kom den väl underbyggda granskningen av kostråden för diabetiker i Vetenskapens värld förra tisdagen, där bland annat Monique Forslund medverkade, och jag kände mig riktigt upplyft. Sakligt, nyanserat och begripligt på bästa sändningstid. (Om du missade reportaget så kan du se det på SVT Play.)

Hur blev frukt nyckeln till hälsosamma barn och en sund miljö?

Men för varje steg framåt kommer minst ett bakåt. Häromdagen damp ICA:s medlemstidning Buffé ner i brevlådan och plötsligt var fötterna tillbaka på jorden. Rubriken ”Fem om dan – bra för kroppen och miljön” pryder ett helt uppslag. I en tid när skolorna går på knäna och saknar resurser och barnen blir allt fetare erbjuder matjätten studiebesök och undervisningsmaterial på temat frukt under förevändningen att det är bra för både elevernas hälsa och vår miljö. Kanske är jag osedvanligt trög, men det är två saker jag faktiskt inte förstår:

– Hur kan det vara bra för barn att äta rent socker fem gånger om dagen?
– Hur kan det vara miljövänligt att äta bananer från Costa Rica, ananas från Brasilien  och citrusfrukter från Spanien?

Tro nu inte att jag förespråkar något fruktförbud. Däremot tycker jag att det är klokt att komma ihåg att frukt är godis, i ordets rätta bemärkelse. Så länge man har den kunskapen i bakhuvudet anser jag att det kan vara helt ok att ge frukt i begränsad mängd till friska och normalviktiga både barn och vuxna någon gång ibland. Som just godis, inte som mat.

Men om vi på fullaste allvar ska kunna hävda att vi serverar frukt med hänsyn till miljön så får vi allt se till att ta vara på det överflöd som naturen bjuder på i våra trädgårdar så här på hösten. Äppelkaka på nyskördade äpplen någon? Ett plommon med vispad grädde till dessert kanske? Men inte importerad frukt, fem gånger om dagen, året runt. Det förlorar både barnen, vi vuxna och miljön på!

En galen matvecka

Som ni har märkt så har här ekat väldigt tomt och tyst den senaste veckan. Anledningen stavas jobb, understimulerade hundar och nystart på träningsfronten och den så älskade matlagningen har helt kommit på skam.

En stor laddning gräddig köttfärssås fick, tillsammans med smörstekt vitkål, rädda både luncher och middagar. Och så lyckades jag vispa ihop en fläskpannkaka en dag och stekt korv och ägg en annan. That’s about it.

Köttfärssåsen blev visserligen god nog att blogga om – om jag bara hade kommit ihåg att anteckna allt eftersom jag slängde ner överblivna slattar i grytan – men i övrigt har det minst sagt varit rätt klent vad gäller nytänkandet.

Till kulinarisk höjdpunkt den här veckan utses därför sambons påhopp på det värnlösa och tillmötesgående kålhuvudet… Let me introduce the one and only Mr Cabbage! Och kom ihåg, man har inte roligare än man gör sig! ;-)

The one and only Mr Cabbage!

LCHF-formfranska & träningspremiär

Äntligen har jag kommit igång med träningen igen! Mjukstartade i onsdags med ett yogapass, det första någonsin, och blev blixtförälskad men också pinsamt medveten om hur osmidig och svag jag är. Så igår tog jag modet till mig och snörade på spinningskorna. Det var en smula nervöst. Spinningpassen brukar vara tuffa och jag är envis som synden – en farlig kombination när kroppen är ovan och konditionen obefintlig. Men oj vilken härlig överraskning jag fick!

Efter ett drygt år på konsekvent LCHF så svarade kroppen bättre än någonsin. Visst slet jag, visst var pulsen hög och visst var jag svettig (det är ju hela poängen!) men benen var baske mig pigga – hela passet igenom. Det ska bli så intressant att se hur träningen kommer funka framöver under hösten!

Vad har ni för erfarenheter av att träna på LCHF? Funkar kroppen annorlunda än tidigare? På vilket sätt? Kommentera gärna!

Själv ska jag snart lyfta rumpan från stolen och gå och värma lite lunch. Köttfärsgulasch med en klick crème fraiche står på menyn tillsammans med en rostad ostsmörgås på Birgitta Höglunds toppenbra bröd som finns med i Anna Halléns senaste bok. Åse berättade på sin inspirerande blogg att hon tredubblat receptet och bakat ut det som formfranska istället för frallor. En toppenidé som jag nappade på direkt! Jag har bara avrundat måtten lite för att få ett smidigare recept.

Brödet funkar perfekt att rosta, och blir verkligen frasigt och vackert gyllenbrunt om du krämar på full värme på rosten och låter skivorna stå i ett par omgångar. Grymt gott med en lagrad ost och paprika till helgfrukosten! Eller med salami och brie… eller räkor, ägg och majonnäs, eller… ;-)

En riktigt god och användbar formfranska, helt utan spannmål!

LCHF-formfranska, 20–24 skivor
4,5 dl mandelmjöl
1 dl sesamfrö
1 dl fiberhusk
1 msk bakpulver
1,5 tsk salt
6 ägg
3 dl crème fraiche
1 dl kokosfett, smält
smör och sesamfrö till formen

  • Sätt ugnen på 200°
  • Blanda de torra ingredienserna.
  • Blanda därefter det smälta kokosfettet, ägg och creme fraiche och rör slätt.
  • Vänd så ner de torra ingredienserna i de blöta. Låt stå och svälla i fem minuter.
  • Smöra och ”bröa” under tiden en avlång bakform med sesamfrön. Häll ner smeten och jämna till ytan med en slickepott doppad i kallt vatten.
  • Ställ in i ugnen och grädda i cirka 45 minuter.
  • Låt det färdiga brödet vila i formen i fem minuter, innan du välter upp det på ett galler för att svalna.
  • Tips! Skär brödet i skivor och frys in så är det bara att plocka fram en skiva i taget och tina i brödrosten!