Ugnsbakad kronärtskocka med citronsmör

Kronärtskocka. Bara ordet är märkligt. Jag får erkänna att jag gick halva livet och trodde att det hette kronärts-kocka, istället för kronärt-skocka. Och enda anledningen att jag överhuvudtaget brydde mig om den var för att kunna säga åt pizzabagaren att ta bort den där burkade, läskiga grönsaken från pizzan. »En Quattro Stagioni minus kronärtskocka, tack!« ;-)

Men som med allt annat så handlar smak så ofta om både råvarukvalitet och tillagning, och för något år sedan så kunde jag inte motstå de där bladiga bollarna i grönsaksdisken. De såg ju trots allt inte ut att ha så mycket med den där burkade pizzaingrediensen att göra, så varför inte ge dem en chans? Sagt och gjort, och gudarna ska veta att jag blev överraskad!

Nykokt kronärtskocka äts blad för blad, doppade i smör med en gnutta citron. Sådan där riktig mysmat som tar tid. Ganska romantiskt till och med, om man kan stå ut med lite sölande och slurpande i kärestans sällskap. Men vad sjutton, funkar räkor som romantikkäk så gör kronärtskocka det. Det bestämmer jag här och nu!

Och inte är de så krångliga att tillaga som man kanske kan tro heller. Det vanligaste är att de kokas i saltat vatten (2 tsk salt/liter vatten) i en stor gryta. Börja med att bryta av stjälken (skär inte!). Därefter kan du plocka bort de nedersta bladen. Om man vill fortsätter man sedan med att klippa bort taggarna på bladen. De kan vara ganska vassa, så det är skönt att bli av med dem. Dessutom blir det lite mindre skräp på tallriken. Med detta gjort är det så bara att kasta ner dem i grytan och koka försiktigt i 30–40 minuter. De är klara när bladen lossnar när du drar i dem. Prova!

Själva ätandet då? Ja, det är bara att plocka av ett blad i taget. Det goda sitter längst ner på varje blad. Doppa i lite smör, gnag av det mjuka köttet och njut! Resten av bladet hamnar i den snabbt växande skräphögen på tallriken. ;-) När du närmar dig slutet så har du det bästa kvar – kronärtskockans botten. Plocka bara bort det så kallade »skägget« med en sked eller kniv innan. Det är inte mysigt att få de stråna i munnen.

Nu har kronärtskockorna börjat att hitta ut i butikerna för säsongen. Jag hade superfina, stora italienska skockor i min ICA-butik så det står på menyn ikväll. Den här gången provar jag dock att ugnsbaka dem. Till serveras ett citronsmör, recept nedan, och så förstärker vi med lite prosciutto, parmesan och oliver. Är inte det ett fredagsmys som heter duga så vet inte jag.

Happy Friday! :-)

PS: För den som undrar som kommer namnet kronärtskocka från arabiskan där arthi betyder jord och schoki tagg.

Närbild på kronärtskocka.
Kronärtskocka. Tittar man noga kan man se de vassa taggarna på bladen.

Citronsmör
250 g smör
1 ekologisk citron
2 msk hackad bladpersilja
0,5 tsk havssalt
några varv svartpeppar från kvarn

  • Lägg smöret i en bunke. Har du varit förutseende så har du tagit fram smöret i god tid så att det är mjukt. Om du som jag alltid glömmer det, så funkar det lika bra att hyvla ner kylskåpskallt smör i bunken. De tunna skivorna mjuknar på rekordfart!
  • Skölj citronen och torka av den. Riv ner skalet i bunken med en fint rivjärn. Var noga så att bara det gula kommer med.
  • Dela sedan citronen och pressa ner saften från ena halvan i bunken. (Den andra halvan får du hitta på något annat med.)
  • Plocka bladen av persiljan, hacka dem och tillsätt.
  • Tillsätt saltet och några varv nymalen svartpeppar.
  • Blanda allt noga. Jag kör elvispen på högsta hastighet, men har du ingen sådan eller vill trimma armarna lite extra så går det alldeles utmärkt att mosa ihop det hela med en gaffel.
  • Skeda upp smöret i en skål och tänk på att det gärna får vara rumstempererat när du serverar det till skockorna. Det går lättare att doppa dem då.
  • Överblivet smör klickar du ut på plastfolie och formar till en rulle som du stoppar i frysen. Då har du ett härligt citronsmör färdigt att ta fram nästa gång du hittar fina kronärtskockor i affären. Eller varför inte nästa gång du lagar fisk?

 

Redo för midsommar

Jag tyckte nyss att det var jul men imorrn är det redan midsommar. Läskigt vad fort tiden går!
Här hemma kommer det att bli lugnt på firarfronten. Vi ska måla om huset och vad passar väl då bättre än tre dagars ledighet?
Lite har jag dock förberett. Kylskåpet är välfyllt och på köksbänken trängs härliga grönsaker. Mannerströms gubbröra och Moniques Västerbottenost-sill står och gottar sig i kylen. Imorgon bitti slänger jag in Birgittas fröknäcke i ugnen, och så ska jag se om jag hinner slänga ihop en jordgubbstårta. Det borde väl duga för en midsommarlunch i målarmundering? ;-)
Hur ska ni fira?

20120621-223931.jpg

Tomatsås från grunden

Åh, vad jag skulle vilja vara aktiv här inne och bara spruta ur mig inspirerade recept och tänkvärda inlägg. Riktigt så ser dock inte verkligheten ut, som ni säkert har märkt. Tiden räcker inte till, och även om jag lagar en hel del mat så vill den inte riktigt hitta hit. Ofta går det så fort att jag knappt minns hur jag bar mig åt för att nå fram till slutresultatet. Andra gånger kladdar jag ner receptet medan jag lagar, men är så hungrig att det hinner bli helt tomt på tallriken innan tanken slår mig att jag borde ha tagit en bild. Är det inte det ena så är det det andra! ;-)

Nåväl, ett ynka litet recept ska jag väl ändå kunna klämma ur mig. Inte för att hemlagad tomatsås är något revolutionerande, men ändå. Det är gott och det är praktiskt – användbart till mycket. Använd den som bas i en köttfärssås, till att bottna LCHF-pizzan med, eller lägg i en form tillsammans med grillad paprika, aubergine, zucchini och lök och toppa med fetaost och/eller mozzarella. Supergott till grillat!

Just den här gången räddade jag en låda misshandlade ekologiska kvisttomater från att dö stora mögeldöden, men självklart funkar det att laga såsen på burkade, hela kvalitetstomater om man tycker att färska känns för lyxigt. Saltå kvarn, Kung Markatta eller Mutti är de sorter som får tummen upp från mig. Har du egenodlade tomater så är det bara att gratulera! En vacker dag ska jag också ha det…

Hemlagad tomatsås.
Tomatsås. Användbar och väldigt god i sin enkelhet.

Tomatsås, grundrecept
500 g tomater
1 liten röd paprika
2 små gula lökar
1 vitlöksklyfta
2 msk kokosfett (utan smak!)
0,5 dl tomatpuré
1 pod grönsaksbuljong
1 msk balsamvinäger
1 tsk honung (kan uteslutas)
0,5 tsk sambal oelek
svartpeppar från kvarn
havssalt

  • Hacka paprikan och löken fint och vitlöken finare. (Bästa tricket för att skära paprika ser du här.)
  • Hetta upp kokosfettet i en vid kastrull och låt grönsakerna fräsa på ganska svag värme i fem minuter. De ska inte få färg utan bara mjukna.
  • Rör ner tomatpurén och låt fräsa ytterligare någon minut, så försvinner den vassa smaken.
  • Skär tomaterna fint. Kärnor och skal kan åka med men ta gärna bort de kraftiga kvistfästena.
  • Tillsätt tomaterna och rör samtidigt ner buljong och vinäger.
  • Låt det hela puttra på svag värme utan lock i tio minuter tills det börjar såsa till sig. Lägg då på ett lock och låt puttra ytterligare en stund, gärna 15–30 minuter. Rör någon gång ibland, så att det inte bränner.
  • Smaka av med honung, sambal oelek och svartpeppar. Kanske behövs lite salt?
  • Beroende på vad du tänker använda såsen till är det nu fritt fram att välja att behålla den naturell eller smaksätta ytterligare. Hackade färska örter kanske? Oregano? Basilika? Bladpersilja?

Varning alla chokladälskare!

Mörk choklad är en lyx jag brukar unna mig. En bit till kaffet, ni vet. Alltid minst 70 procent, ofta 85. Oftast blir det Lindts chokladkakor som återfinns i skafferiet här hemma, deras riktigt mörka milda variant är ett tips om du inte har provat den.

Marabou Premium har däremot aldrig riktigt fallit mig på läppen  – förrän nu. Nya Cocoa Coconut är 70-procentig choklad med riven kokos i, och kära vänner… Låt mig härmed meddela att den är fullkomligt livsfarlig! Har du lätt för att låta en chokladbit bli både två och tre så ska du akta dig för den här rackaren. Men om du älskar mörk choklad, älskar kokos och tror dig ha en smula självkontroll – prova!

På egen risk! ;-)

Marabou Premium Cocoa Coconut
Härligt, härligt men farligt, farligt! ;-)

The Skinny … – del 7

Jag sitter fortsatt i soffan och hostar och tycker synd om mig själv. ;-) Kom på att jag helt har missat att lägga ut det sjunde avsnittet i University of Californias serie om kost och övervikt. Rubriken den här gången? Drugs Cigarettes Alcohol…and Sugar? Du ser det här nedanför.

Har du missat de tidigare avsnitten så följer du bara de här länkarna:

Avsnitt 1 – An Epidemic for Every Body
Avsnitt 2 – Sickeningly Sweet
Avsnitt 3 – Hunger and Hormones
Avsnitt 4 – Sugar – A Sweet Addiction
Avsnitt 5 – Generation XL
Avsnitt 6 – A Fast-Paced Fast Food Life

Se Kostdoktorns föreläsning

Under hela våren har jag jobbat som en liten iller – den bransch jag är i är minst sagt säsongsbetonad. Folk har varit sjuka till höger och vänster. Det har varit förkylningar, vattkoppor, magsjuka, influensa, bihåleinflammationer… Men jag har klarat mig.

Jag har stressat som en gnu, men också ätit och sovit ordentligt. Ätit som jag brukar, det vill säga LCHF, och jag kan inte annat än tro att det har haft med saken att göra. Att immunförsvaret har stått pall trots det höga stresspåslaget.

Nu när det lugnat ner sig och jag slappnar av så kom dock förkylningen som ett brev på posten. Jag är inte alltför sänkt tack och lov, men tillräckligt för att sitta i soffan, kolla på morgon-tv och gosa med hundarna.

Om en stund ska jag luta mig bakåt, lägga upp fötterna och kolla på Kostdoktorns föreläsning som du är klippt och klar och ligger ute på Youtube sedan några dagar tillbaka. Har du inte sett honom förut så ta chansen nu. Enkel och lättillgänglig fakta om kropp, hälsa och mat. Hur du kan äta sig till en bättre hälsa helt enkelt, oavsett om lider av diabetes, övervikt eller ”bara” vill må allmänt bättre.

Du ser föreläsningen i din dator. Helt gratis. Kryddat med en dos humor. Kan det bli bättre?

Tzatziki (LCHF)

För mig är det något magiskt över tzatziki. Kanske är det minnet från ljumma Greklandskvällar som förstärker njutningen. Kanske är det bara genialiskt gott, i all sin enkelhet. Oavsett vilket är det ett perfekt tillbehör till sommarens alla grillkvällar!

Lite lagom oortodoxt har jag valt att använda rysk yoghurt i mitt recept. Det var vad jag hade hemma för dagen, och resultatet blev väldigt krämigt och gott tack vare den höga fetthalten. Du kan naturligtvis använda den klassiskt grekiska/turkiska om du hellre vill det. Den har lite högre syra och lite lägre fetthalt, det är enda skillnaden.

Vitvinsvinäger kan kännas lite bakvänt att använda i tzatziki , det gjorde det i alla fall för mig första gången jag provade. Men hoppa inte över den – den gör verkligen hela skillnaden! Tillsammans med en gnutta mynta blir det en härligt pigg känsla i munnen och inte bara murrig vitlök.

Vad gäller just vitlöken är det förresten fingertoppskänsla som gäller. Smaka och lukta på den! Är den ung och frisk i smaken, eller gammal och kraftig, nästan frän? Är klyftorna stora eller små? Börja gärna med en klyfta och smaka dig fram. Och tänk på att ju längre tzatzikin får stå och gotta till sig, desto tydligare kommer vitlökssmaken fram.

Lite god olivolja och ett par oliver blir pricken över i.

Tzatziki, till ca 6 personer
500 g rysk(!) yoghurt
1 ekologisk gurka
1–2 vitlöksklyftor, pressade
2 msk olivolja
2 tsk vitvinsvinäger
0,5 tsk torkad mynta
0,5 tsk havssalt
några drag svartpeppar från kvarn

  • Skala gurkan, dela den på längden och gröp ur kärnorna med hjälp av en tesked. Riv sedan gurkan på rivjärnets grova sida.
  • Nu ska du få bort överskottsvattnet ur gurkan. Här finns det en massa tricks, att salta och vänta är nog vanligast. Det orkar jag sällan. Ta istället en näve gurka i taget, håll dig över diskhon och krama ordentligt. Vattnet rinner ut och du kan lägga ner den betydligt torrare gurkan i en skål. Enklare blir det inte!
  • Tillsätt övriga ingredienser, blanda ordentligt och smaka av. Mer salt? Mer vitlök? Hur är syran? Mer vinäger?
  • Låt gärna stå en stund och gotta till sig, så att smakerna kommer fram ordentligt.
  • Vid servering, dekorera gärna med några goda oliver, kalamata passar bra, och ringla över lite extra olivolja.