Signes första gröt

Kombinationen barn och mat är sannerligen ingen enkel historia. Och nu tänker jag inte på matvägrande sexåringar som bara vill ha makaroner och ketchup som Frida Boisen skrev om häromdagen, utan nu pratar jag om små barn och hur nyblivna föräldrar överöses med propaganda och gratisprover från barnmatstillverkare, BVC och självutnämnda experter. Man skulle ju kunna tro att folk i allmänhet, och vårdpersonal i synnerhet, skulle ha snappat upp ett och annat nytt forskningsrön de senaste åren angående vad som är hälsosamt att stoppa i sig, men en sak kan jag lova – på barnmatsfronten intet nytt. Enligt gängse rekommendationer så är det fortfarande gröt, gröt, välling, gröt, fruktpuré, välling, majskrokar, fruktpuré och så lite mera gröt som gäller. Och en klick messmör i vällingen för att hjälpa den förstoppade magen förstås.

Vi pratade mycket om det här med mat redan innan lilla Signe föddes, och både jag och pappan var tidigt överens om att någon välling blir det inte tal om. Inte heller några överdrivna mängder frukt och inget småätande på majskrokar eller smörgåsrån. Gröt? Absolut inte tre gånger om dagen – och inte köpegröt. Överlag vägrade vi båda tro att industrimaten, som på fullaste allvar rekommenderas, är bättre för vårt barn än den mat vi själva lagar här hemma med mycket kärlek och ekologiska råvaror.

När så lillan blev fyra månader och fick börja smaka på annat än mjölk så var det grönsakspuréer och tids nog kött och fisk som erbjöds, inte frukt, och hon älskade det. Ganska snart ställdes vi dock inför begreppet »glutenintroduktion«. Vi äter ju glutenfritt här hemma, eftersom vi inte tror att gluten är bra för oss människor och mår väldigt mycket bättre utan mjöl i kosten. Följaktligen känns det logiskt att skona även lillans mage. Men… »Om barnet får små mängder gluten medan det fortfarande ammas minskar risken för att barnet ska bli glutenintolerant. Senast vid sex månader, och tidigast från fyra månader, bör du därför börja ge barnet lite mat med gluten.« skriver Livsmedelsverket.

Hmm… Att välja bort för att må bättre är en sak, att vara allergisk en annan, och kan vi undvika att hon blir allergisk så ska vi förstås göra det. BVC tipsade om smörgåsrån, men det där småätandet för sakens skull kändes inte rätt för oss. Det var då vi bestämde oss för att gröt nog är en bra idé trots allt och jag skapade »Signes första gröt«.

Små barn har ett oerhört stort järnbehov, man pratar om 8–11 mg per dag vilket är lika mycket som en vuxen man behöver. Därför järnberikas den industritillverkade gröten, och just detta används ofta som ett argument till varför man ska ge köpegröt istället för att koka egen. Själv tycker jag att det är att idiotförklara föräldrar. Det som behövs är inte en rekommendation att ge köpegröt, det som behövs är information om hur man som förälder kan se till att täcka barnets järnbehov.

Ett beprövat knep är att tillsätta paltbröd. Paltbröd innehåller blod från både gris och nöt, och just detta animaliska järn (hemjärn) är faktiskt det som kroppen har lättast för att tillgodogöra sig. Dessutom innehåller paltbröd mjöl – alltså gluten – så plötsligt hade vi löst problemet med såväl glutenintroduktionen som med järninnehållet.

Till största delen består dock gröten av bovete som är en glutenfri ört, och inget sädesslag namnet till trots. Den är lättsmält för magen och innehåller mycket protein (11 g/100 g) och nyttiga mineraler, däribland just järn (4 mg/100 g).

Med det sagt kommer här receptet. Det tar bara några minuter att slänga ihop och sedan har du 30 portioner i en burk – tillsätt bara vatten och lite kokosolja. Till en smakportion halverar du bara receptet och har du en superhungrig liten krigare så tar du det gånger en och en halv. Vem sade att det var krångligt att göra egen barnmat? :-)

PS: Slutligen måste jag få tipsa om den allra sötaste kastrullen – perfekt till en liten portion gröt!

Glasburk med grötblandning

Signes första gröt (30 portioner)
3 dl mixat palttunnbröd (1/2 paket Mjälloms)
3 dl bovetemjöl
3 dl boveteflingor
2 tsk kanel ELLER 1 tsk kardemumma ELLER 1 tsk vaniljpulver som ev smaksättning

  • Till en portion lägger du 2 msk grötblandning, 1 dl vatten och 1 tsk kokosolja i en liten kastrull. Koka upp så att gröten tjocknar och servera med önskade tillbehör. Vi brukar toppa med lite päron- eller katrinplommonpuré på för att hålla magen igång. En skvätt krämig kokosmjölk smakar gott till, och hämmar inte järnupptaget som komjölk kan göra.

Fotnot: Jag gjorde mig besväret att räkna ut näringsvärdet i gröten och jämföra det med Sempers milda havregröt som jag har förstått att många väljer att ge som första gröt, dessa värden inom parentes. Signes gröt vinner järnkampen! ;-)

Kcal: 94 (140)
Protein: 2,3 g (3,6 g)
Kolhydrater: 9,7 g (17 g)
Fett: 5,4 g (6 g)
Järn: 2,95 g (2,6 g)

Annonser

4 reaktioner på ”Signes första gröt

  1. Hej!
    Det finns massor av information att ta del av på nätet om varför det är en dålig idé att äta gluten för alla (även små barn). Till exempel har Kostdoktorn skrivit om detta http://www.kostdoktorn.se/nya-sakra-studier-raden-om-gluten-till-smabarn-behover-andras
    Läs för all del även här http://www.kostdemokrati.se/optimal/2012/08/22/brodberoende-hur-vetet-gor-dig-fet-och-skadar-din-halsa/ och här http://www.kostdemokrati.se/margareta/2013/05/31/gluten-och-mjolk/ och här http://gluten-celiaki.blogspot.se/

    1. Hej Nina och tack för kommentar och länkar! Gluten är en klurig nöt att knäcka… Så sent som i vintras så var jag på en föreläsning med Kostdoktorn och Jonas Bergström där man konstaterade att det nog av praktiska skäl ändå var klokt att introducera barn till gluten, med tanke på att de tyvärr ändå kommer att komma i kontakt med det, precis som jag skriver i inlägget. De senaste forskningsresultaten som du länkar till ovan kom några dagar efter det här inlägget och det ska bli intressant att se vad de får för betydelse framöver. För vår del bekräftade de vad vi misstänkt och vi är noga med att inte ge lillan mer än det lilla som följer med det järnrika paltbrödet.
      I grund och botten är jag som du övertygad om att gluten är dåligt för oss alla. (Efterlyste för övrigt glutenfritt paltbröd häromdagen. ;-) )

  2. Hej och tack för recept! Vi köpte hem hirsvete. Hur förhåller sig det till bovetet? Går det att ersätta på nåt vis? ser även att många använder sig av vatten där torkade aprikoser legat eller aprikospuré för järnet, men kanske blir tillräckligt i det andra? Ngt med c-vitamin som behövs tillsättas?intressant läsning! Mvh Linda

    1. Hej Linda, och förlåt mitt sena svar. Vi har själva gett gröt gjord på hirsflingor vilket dottern älskat. Hirs innehåller mer järn än bovete och ganska likvärdigt med protein och är ett bra glutenfritt alternativ. Vad gäller aprikoser så ska man veta att vi har oerhört mycket svårare att ta upp järn från vegetabilier än från animalier så jag har helt struntat i att jaga järn i t ex aprikoser. Något c-vitaminrikt kan dock vara klokt att servera till gröten för att underlätta upptaget. Vi gav ofta mixat päron då det också hjälper magen som kan bli lite trög när de små börjar äta vanlig mat. Har du motsatt problem är äppelmos bättre. :-)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s