Lysande utsikter

Nu ska inte det här inlägget handla om Charles Dickens romanklassiker, men jag tyckte att titeln kändes passande. Från början övervägde jag faktiskt helt andra titlar, mer i stil med ”Hejdå livet” eller ”Tack och adjö”, uppseendeväckande för all del, men aningen för suicidala för att det skulle kännas helt bekvämt. Inte för att någon skulle ha höjt på ögonbrynen i och för sig, här på bloggen har det ju varit tyst som i graven i flera veckor nu. Och det är därför jag skriver. För att förklara och berätta.

Ni som följt bloggen under det dryga år som gått sedan starten, vet att det brukar bli tyst ibland. Med jämna mellanrum snurrar ekorrhjulet för fort för mitt eget bästa, jobbet tar för mycket tid och vardagspusslet saknar ständigt bitar. Samma sak gällde för sambon. Till slut insåg vi att vi som så många andra hade fastnat. Hjulet snurrade, vi sprang med, men vi visste inte längre varför – och vi njöt då rakt inte av färden. Allt medan vardagen rullade på satte vi oss själva i pant. Den kreativa matlagningen byttes alltför ofta mot thailådor, renoveringen hade tvärnitat, träningen kommit i kläm, kroppen protesterade hej vilt och grälen sprungna ur frustration kom allt oftare. Allt vi ville var att vara lediga, men samtidigt inte, för efter ledigheten kommer vardagen och det var ju den det var fel på!

Till slut fanns det bara en sak att göra. Vi sade upp oss. Bägge två. Från fasta jobb. Vi lade ut huset till försäljning, packade en väska och tog hunden och katten med oss och åkte 75 mil norrut. Nu har sambon fått jobb i Åre, och med tanke på hur bra han trivs så håller vi tummarna för att provanställningen förlängs. Själv har jag två månader kvar på mitt gamla jobb, men gör det på distans. Vad jag ska göra därefter återstår att se. Förhoppningen är att hitta något som jag trivs med, och något som ger lite mer tid över till att ta hand om mig själv och vår lilla familj. Och så ska jag börja laga mat igen!

Mycket är fortfarande oklart, och det mesta får tiden utvisa. Vi hoppas fortfarande att någon vill köpa vårt hus, och bor tillsvidare i en liten röd stuga vid vattnet. Vi klurar på hur vi ska utforma vårt nya liv. Vad vi vill och inte. Det enda vi egentligen vet riktigt säkert är att vi är fantastiskt nöjda med vårt beslut. Vi drog i nödbromsen innan vi förlorade både oss själva och varandra och det är trots allt det enda som verkligen betyder något.

Utsikt över vattnet
Lysande utsikt – från mitt fönster!
Annonser

22 reaktioner på ”Lysande utsikter

    1. Tack kära Fjällmor! Klart vi ska höras, bara jag som varit rackars dålig på det senaste tiden. Hoppas att du känner att jag tänker på dig ofta i alla fall! Kram!

  1. Så härligt att läsa, jag har också lust att göra likadant, få en nystart och göra nåt helt annat.

  2. Det är så härligt att ni kommit hem, finns nära så att vi kan traffas, umgås å ta vara på varandra å livet! Välkommen hem båda två!

  3. Vad GLAD jag blir av att läsa detta (och att jag har kvar dig i min ”feed”, även i tysta perioder). Inspirerande och MODIGT av er och jag hoppas kunna få läsa lite om ert nya liv nu i framtiden!

    Blir avundsjuk och hoppas på att kunna ha möjligheten till ett liknande livstilsombyte någon gång i framtiden. :)

    1. Och jag är glad över att få finnas kvar i din feed! ;-)
      Ska försöka att klämma in lite vardag mellan recepten – bered dig på mycket hund och ännu mer gnäll över snö och kyla! Huvva, hur ska detta gå? ;-)

  4. Men hallå, HUR häftigt är inte det där? Önskar att jag också hade modet att göra något sådant :) Jag vinkar lite till er på avstånd från Östersund och hoppas att sambon får jobba kvar på jobbet :)

  5. Välkomna till Jämtland!!
    Hoppas ni ska trivas och att allt blir precis så bra som ni önskar och ordnar sig med jobb och annat.
    Hälsar en som slank in via Fjällmors länk just nu :)

  6. Visst är det härligt & läskigt.. Vi ”hoppade” i våras. Dock efter att vi haft 1 avhopp & tillslut tagit en paus i försäljningen över förra julen. Sen packade vi in hela vårt liv & barnen i en stor lastbil och drog till södra Gotland till min mans uppväxtort. Bort från hjulet, 40h/veckan, det galna tempot som bara blev värre, shopping centrum, heltidsjobb & amorteringar på ett hus som inte längre passade oss m 2barn. Sista halvåret kändes det som att vi febrilt trampade vatten för att iaf hålla näsan övanför yta…

    Nu lever vi ett helt annat liv. Vi bor nääära svärföräldrarna, Jag jobbar bara extra just nu men har snart ett vikariat på 25h/veckan, hyr ett hus i väntan på ”The drömhus”, inga mer Mac drive frukostar & hämtmat.

    Enda jag saknar är min svampskog bakom huset i Sthlms förorten & så saknar jag att ha ett hem som på riktigt är vårt så vi slipper bo bland flyttlådor. Men snart har jag nog hittat båda här på ön.

    1. Hej Lina! Och stort tack för att du delade med dig av din historia – mycket igenkänning där! Lycka till med allt och grattis till ett modigt beslut!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s