Jag vet inte hur det är för dig, men själv har jag alltid svurit i det tysta när det har blivit dags att ta sig an paprikor i köket. Kanske är det den där oregelbundna formen som krånglar till det hela, och – som grädde på moset – alla de där irriterande kärnorna!
På sedvanligt (?) sätt brukade jag först klyva dem på längden och sedan krafsa ur kärnorna ovanför sophinken eller slasken. Det funkar för all del, men kärnorna har en tendens att fastna lite varstans när både händer och skärbräda är våta. Sen fick jag tipset att bryta loss skaftet först och så att säga plocka ut kärnhuset bakvägen. Tanken var nog god och kanske funkar det för händiga människor, men inte för mig. Jag lyckades mest bryta sönder paprikan och få kärnorna flygande likt ur en snökanon i köket.
Hur jag än bar mig åt så blev det helt enkelt kärnor överallt och paprikan slutade oftast i fula, böjda bitar som såg ut som ett minne från hemkunskapslektionerna -93. Tills jag en dag snubblade över Gordon Ramsay’s trick. Busenkelt – och dessutom kärnfritt. :-)
Happy Friday!
Matgiken 
Haha, det är faktiskt just den tekniken jag har kommit fram till på egen hand, skära runt kärnhuset alltså :) Alla sitter kvar där de ska vara och man tar tillvara på hela paprikan!
Det är du och Chef Ramsay alltså – härligt! ;-) Tack för din kommentar förresten, och välkommen hit!
men ÅH så smart!