Restaurangtips för Stockholmare…

…eller varför inte för lantisar på vift i huvudstaden? Själv hör jag till den senare kategorin och jag har många gånger stått där som en åsna mellan fjorton hötappar, mitt i storstadsmyllret, och undrat till vilken av alla oändligt många restauranger jag ska chansa på att gå. Jag är inget nämnvärt fan av storstaden och alltför ofta har jag blivit besviken.

Inför veckans Stockholmsbesök började jag därför läsa på. Mat är ett subjektivt ämne och krogrecensioner brukar vara lika ovetenskapliga som filmrecensioner. Ni vet, man måste liksom lära sig vilken recensent som passar den egna smaken. Lisa Förare Winbladh passar min. Jag har lagat många av hennes recept och litar stenhårt på hennes smaklökar. När hon skrev om Zink Grill på Biblioteksgatan som ”ett säkert kort”, visserligen för två år sedan, föll sig valet enkelt. Och jag säger bara tack Lisa!

Trångt och mysigt inne på Zink Grill. (Foto: http://www.zinkgrill.se)

Nu ska jag inte trötta ut er med att beskriva den rustika, brötiga men ändå välkomnande miljön med tydliga sydeuropeiska vibbar. Jag ska inte tjata om hur trevligt det är när man kan välja bland femton sorters rödvin trots att man bara vill ha ett glas. Den lyhörda men ändå avslappnade servicen ska ni också slippa höra om. Jag ska istället fokusera på maten.

Den hängmörade ryggbiffen, grillad över norrländskt träkol, var nämligen så sagolikt mör att den överträffar allt kött jag ätit på restaurang i Sverige tidigare. Sås till köttet väljer man sympatiskt nog själv och den hemslagna choronsåsen var med sin syra ett perfekt sällskap till köttet. En extra bonus är att man som LCHF:are inte heller behöver välja bort något obligatoriskt potatistillbehör – här är de nämligen inte alls obligatoriska utan ligger bland mycket annat gott under rubriken ”sideorders” på menyn och väljs till efter tycke och smak. Vi valde istället varm spenat i olivolja och citron och en tomatsallad med balsamico, men det hade lika gärna kunnat bli broccoli i smör eller kronärtskockor som också de fanns i listan.

Avslutningsvis kom en alldeles ljuvlig créme brûlé in, svagt ljummen med knastrig yta (jag vet, inte LCHF någonstans men såå värd varenda sockerkorn!) och avnjöts med en rykande het espresso. Där någonstans klev jag över tröskeln till himmelriket.

Som motvikt till alla lovord borde jag kanske hysta in några nackdelar nu, några minus, en krogrecension känns trovärdigare då. Men för en gångs skull tänker jag inte gnälla. Maten var verkligen skitgod och våra lyckliga leenden i början av måltiden övergick mot slutet av middagen i spontana applåder.

Det enda smolket i bägaren är att jag inte vet när jag kommer till Stockholm nästa gång. Och för första gången i livet känns det som ett problem! ;-)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s