Ett barndomsminne till middag

När jag var liten älskade jag blodpudding mer än någonting annat, näst efter dillkött, fiskpudding, cypriotisk afelia och lammkotletter vill säga. Fem-i-topp med andra ord. Jag minns till och med hur jag stod och suktade vid skärbrädan i köket när mamma skar upp den halvmåneformade delikatessen i hopp om ett hörn att äta bums. Jajemän, kylskåpskall.

Under många år åt jag inte kött alls, och när jag väl började så stod industriproducerad blodpudding inte högst upp på önskelistan. Men så i somras när vi var på semester i Jämtland så hittade jag blodpudding från Trångsvikens chark och den berömde f-n flög i mig. Skulle det vara lika gott som jag mindes det?

Och herre min je vilken smaksuccé! Knaperstekt blodpudding i sällskap med äkta rökt Ramsele-bacon, en liten skvätt hemkokt, lättsockrad lingonsylt och en rejäl smörklick. (Har du inte ätit smör till blodpudding någon gång så för guds skull smaka – det är galet gott!)

När mamma kom ner på besök inför min födelsedag förra veckan så hade hon med sig den kanske bästa presenten av dem alla, både bacon och blodpudding! Ikväll blev det just detta till middag. Inte så där väldans LCHF tyvärr, men vem kan säga nej till så bra råvaror, en duktig dos järn, smör och bacon? Inte jag i alla fall!

Glöm inte smörklicken!
Annonser

3 reaktioner på ”Ett barndomsminne till middag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s