Svampsås – enkelt och gott

Svamp är en personlig favorit och har så varit sedan barnsben. Fast några svampplockare fanns aldrig, vare sig i familjen eller släkten, och än idag har jag därför någon form av hatkärleksförhållande till de där miserabla burkchampinjonerna. Vi hade dem i allt. I svampstuvning och svampsås, på pizzan och omeletten och inte minst i köttfärssåsen. Just den där köttfärssåsen ska jag faktiskt prova att återskapa någon dag. Med köttfärs, lök, vitlök, burksvamp och mycket grädde var den LCHF-vänlig redan för 20 år sedan – om man hoppar över spaghettin och ketchupen vill säga!

Lyckan var total när vi varje sommar mellanlandade hos bekanta utanför Sandviken. Där bjöds det nämligen alltid på kantarellsmörgås till förrätt. Och trots att jag bara var åtta år när Tjernobylkatastrofen inträffade så minns jag den som om det vore igår. Plötsligt fick man inte längre äta svampen från skogarna utanför Sandviken. Misär! Om jag minns rätt byttes den så trakterade svampmackan mot någon jolmig laxpaté och mitt hjärta blödde!

Men skam den som ger sig. För fem år sedan träffade jag min nuvarande sambo och jisses vilken tur man kan ha. Han var trevlig, snygg, rolig, dansade som en gud, hade en hamiltonstövare – och han plockade svamp! Äntligen hade jag funnit min läromästare!

De första gångerna vi var ute i skogen kände jag mig som en ko i en porslinsaffär. Inte såg jag några svampar, och när det väl dök upp svamp kring fötterna på oss så trampade jag på dem. Klumpig är bara förnamnet. Men till slut, efter många koppar kaffe där ute i det gröna, så vaknade svampradarn till liv. Först såg jag bara de klargula kantarellerna, därefter hittade den lysande, nästan vita, taggsvampen in i synfältet. Och till sist de bruna svårupptäckta trattisarna.

Många verkar torka sina trattisar, och det är säkert väldigt praktiskt, men jag låter dem bara smälta ner i en kastrull på svag värme. När de är alldeles mjuka och blöta packar jag dem i de minsta plastpåsar jag kan hitta, ett par deciliter plus spad i varje, och stoppar i frysen. Igår hittade jag en kvarglömd påsen i den magiska boxen och gjorde en väldigt god sås, i all sin enkelhet.

Skulle man nu inte vara begåvad med vare sig svampradar eller min sambo så kan man självklart byta trattisarna mot någon annan svamp från affären. Champinjoner, gula kantareller, portabello… Men inte burksvamp – där går gränsen! ;-)

Ostspetsad svampsås, 3–4 portioner
1 påse trattkantareller ur frysen (ca 2 dl hårt packade)
1 rejäl klick smör
1 schalottenlök
1 msk koncentrerad kalvfond
1 msk tamarisoja
3 dl grädde
2 msk riven lagrad ost
svartpeppar från kvarn

  • Tina kantarellerna, skär dem eventuellt i något mindre bitar, och lägg dem i en ganska vid kastrull och låt spadet koka in på medelhög värme. Hacka under tiden löken fint.
  • När det börjar bli torrt i kastrullen, släng i en rejäl smörklick och låt svampen fräsa ett par minuter tillsammans med löken.
  • Tillsätt kalvfond och tamarisoja och slå över grädden. Låt koka upp och sedan puttra tills grädden kokat ihop lite och såsen börjar bli krämig. Det tar en liten stund men under tiden hinner du pyssla med det du ska servera såsen till, i mitt fall överbliven rådjursstek och smörfräst sparris.
  • Börjar såsen se bra ut? Rör då ner osten och låt den smälta. Smaka av med några varv svartpeppar från kvarnen. Något extra salt behövs knappast. Fonden, sojan och osten är alla rätt salta.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s