Pumpapuré – enkelt basrecept

Så här års förvandlas jag till en sur tant som muttrar och fräser saker som att Halloween inte är det minsta kul utan bara ett tramsigt kommersiellt påhitt. Men med en knapp vecka kvar till den importerade skräckhelgen har även jag insett att det finns en klar fördel med spektaklet – nämligen att butikshyllorna fullkomligt svämmar över av pumpor. Vanligast är den stora orangea varianten som passande nog går under namnet »Halloweenpumpa« men så här års brukar det även kunna finnas andra, ur ett matperspektiv betydligt roligare, sorter att välja på.

Av de mer utpräglade matpumporna är butternut är den sort som säljs allra mest till restauranger eftersom den är användbar till mycket. Det är också den som brukar vara lättast att hitta i matbutiken. Butternutpumpan ser ut som ett gigantiskt päron, har ett vackert orangefärgat kött och innehåller väldigt lite kärnor – praktiskt. Smaken är krämigt söt trots att pumpan faktiskt tillhör gurksläktet och bara innehåller 4 gram kolhydrater per 100 gram.

Men vad gör man då med de där stora, hårda tingestarna? Frågan är befogad och jag gick själv i många år som katten kring het gröt runt pumpahyllan i affären. Sen fattade jag hur oerhört enkelt det är att göra puré av den, och hur mycket gott man faktiskt kan göra av den purén, och sedan dess köper jag pumpa så snart jag får chansen. Med en laddning pumpapuré i frysen är det lätt som en plätt att fixa en god soppa, purén är även kanon som barnmat (vi har bland annat serverat den som tillbehör till fisk – mycket uppskattat) och den platsar också i allehanda bakverk, men det ska jag återkomma till i ett senare inlägg.

Till dess, frossa i pumpa nu när utbudet är som störst!

Happy Halloween!

Så här såg min butternutpumpa ut efter en timme i ugnen.

Pumpapuré – ett basrecept
1 pumpa
lite olja till formen

• Sätt ugnen på 180 grader.
• Dela pumpan på längden och gröp ur kärnorna med en sked.
• Smörj en ugnsform med lite olja och lägg ner pumpan med snittytan nedåt.
• Ställ in i ugnen i en timme.
• Ta ut pumpan och låt den svalna, åtminstone såpass att du inte bränner fingrarna.
• Vänd på pumpahalvorna och gröp ur det nu mosiga innanmätet med en sked.
• Vill du så kan du mixa purén helt slät, men jag tycker sällan att det behövs.
• Pumpapurén går utmärkt att frysa in.

Fotnot: Min pumpa vägde 1140 g och det blev till slut 800 g/8 dl puré.

Fiskpudding för små magar

I början när liten skulle lära sig äta vanlig mat så körde jag stenhårt på istärningssystemet. Ett par tärningar morotspuré, ett par med fisk och så lite ärtor och squash kanske, så hade jag en fullgod lunch eller middag till henne. Den där istärningsperioden visade sig dock bara vara ett kort mellanspel – idag så äter hon redan som en häst, 7,5 månad gammal.

Så för att inte behöva stå i köket hela dagarna och laga olika maträtter har jag börjat laga mat som funkar till alla här hemma, stora som små. Ibland blir det dock galet som idag till lunch när jag tänkte äta överbliven lasagne (återkommer till den i ett annat inlägg framöver) och hon, som annars älskar allt jag serverar henne, vägrar äta rätter med mycket tomat i. Som just lasagne.

I kylskåpet fanns tack och lov lite kokt sej som blivit över tidigare i veckan och den räckte fint till en liten fiskpudding som blev väldigt omtyckt. Idag serverades den med en puré på vitkål och gröna ärtor och lite smält smör, men vilket mos som helst passar förstås bra till. Utan smöret så blir rätten dessutom helt mjölkfri, men ringla då lite olivolja över istället eller gör purén lite lösare än vanligt så att det inte blir torrt.

Satsen räcker till sex barnportioner. Vill du laga till alla i familjen så dubblar du bara receptet och använder en större form.

Fiskpudding för små magar, 6 barnportioner
120 g kokt sej (eller annan vit fisk)
3 ägg
1 msk hackad dill
2–3 cm purjolök
1/2 vitlöksklyfta
1,5 dl krämig kokosmjölk
lite svartpeppar
1 msk osaltat smör eller olja till formen

• Sätt ugnen på 175°.
• Lägg smöret i en liten ugnsfast form och låt det smälta i ugnen medan du gör klart resten. (Om du använder olja så hoppar du över det här momentet och slår bara oljan i botten av formen.)
• Lägg alla ingredienserna i en skål med höga kanter och mixa smeten slät med stavmixer.
• Häll smeten i formen.
• Ställ in i ugnen och grädda i ca 45 minuter tills smeten »stannat« och fått fin färg.

Signes första gröt

Kombinationen barn och mat är sannerligen ingen enkel historia. Och nu tänker jag inte på matvägrande sexåringar som bara vill ha makaroner och ketchup som Frida Boisen skrev om häromdagen, utan nu pratar jag om små barn och hur nyblivna föräldrar överöses med propaganda och gratisprover från barnmatstillverkare, BVC och självutnämnda experter. Man skulle ju kunna tro att folk i allmänhet, och vårdpersonal i synnerhet, skulle ha snappat upp ett och annat nytt forskningsrön de senaste åren angående vad som är hälsosamt att stoppa i sig, men en sak kan jag lova – på barnmatsfronten intet nytt. Enligt gängse rekommendationer så är det fortfarande gröt, gröt, välling, gröt, fruktpuré, välling, majskrokar, fruktpuré och så lite mera gröt som gäller. Och en klick messmör i vällingen för att hjälpa den förstoppade magen förstås.

Vi pratade mycket om det här med mat redan innan lilla Signe föddes, och både jag och pappan var tidigt överens om att någon välling blir det inte tal om. Inte heller några överdrivna mängder frukt och inget småätande på majskrokar eller smörgåsrån. Gröt? Absolut inte tre gånger om dagen – och inte köpegröt. Överlag vägrade vi båda tro att industrimaten, som på fullaste allvar rekommenderas, är bättre för vårt barn än den mat vi själva lagar här hemma med mycket kärlek och ekologiska råvaror.

När så lillan blev fyra månader och fick börja smaka på annat än mjölk så var det grönsakspuréer och tids nog kött och fisk som erbjöds, inte frukt, och hon älskade det. Ganska snart ställdes vi dock inför begreppet »glutenintroduktion«. Vi äter ju glutenfritt här hemma, eftersom vi inte tror att gluten är bra för oss människor och mår väldigt mycket bättre utan mjöl i kosten. Följaktligen känns det logiskt att skona även lillans mage. Men… »Om barnet får små mängder gluten medan det fortfarande ammas minskar risken för att barnet ska bli glutenintolerant. Senast vid sex månader, och tidigast från fyra månader, bör du därför börja ge barnet lite mat med gluten.« skriver Livsmedelsverket.

Hmm… Att välja bort för att må bättre är en sak, att vara allergisk en annan, och kan vi undvika att hon blir allergisk så ska vi förstås göra det. BVC tipsade om smörgåsrån, men det där småätandet för sakens skull kändes inte rätt för oss. Det var då vi bestämde oss för att gröt nog är en bra idé trots allt och jag skapade »Signes första gröt«.

Små barn har ett oerhört stort järnbehov, man pratar om 8–11 mg per dag vilket är lika mycket som en vuxen man behöver. Därför järnberikas den industritillverkade gröten, och just detta används ofta som ett argument till varför man ska ge köpegröt istället för att koka egen. Själv tycker jag att det är att idiotförklara föräldrar. Det som behövs är inte en rekommendation att ge köpegröt, det som behövs är information om hur man som förälder kan se till att täcka barnets järnbehov.

Ett beprövat knep är att tillsätta paltbröd. Paltbröd innehåller blod från både gris och nöt, och just detta animaliska järn (hemjärn) är faktiskt det som kroppen har lättast för att tillgodogöra sig. Dessutom innehåller paltbröd mjöl – alltså gluten – så plötsligt hade vi löst problemet med såväl glutenintroduktionen som med järninnehållet.

Till största delen består dock gröten av bovete som är en glutenfri ört, och inget sädesslag namnet till trots. Den är lättsmält för magen och innehåller mycket protein (11 g/100 g) och nyttiga mineraler, däribland just järn (4 mg/100 g).

Med det sagt kommer här receptet. Det tar bara några minuter att slänga ihop och sedan har du 30 portioner i en burk – tillsätt bara vatten och lite kokosolja. Till en smakportion halverar du bara receptet och har du en superhungrig liten krigare så tar du det gånger en och en halv. Vem sade att det var krångligt att göra egen barnmat? :-)

PS: Slutligen måste jag få tipsa om den allra sötaste kastrullen – perfekt till en liten portion gröt!

Signes första gröt (30 portioner)
3 dl mixat palttunnbröd (1/2 paket Mjälloms)
3 dl bovetemjöl
3 dl boveteflingor
2 tsk kanel ELLER 1 tsk kardemumma ELLER 1 tsk vaniljpulver som ev smaksättning

• Till en portion lägger du 2 msk grötblandning, 1 dl vatten och 1 tsk kokosolja i en liten kastrull. Koka upp så att gröten tjocknar och servera med önskade tillbehör. Vi brukar toppa med lite päron- eller katrinplommonpuré på för att hålla magen igång. En skvätt krämig kokosmjölk smakar gott till, och hämmar inte järnupptaget som komjölk kan göra.

Fotnot: Jag gjorde mig besväret att räkna ut näringsvärdet i gröten och jämföra det med Sempers milda havregröt som jag har förstått att många väljer att ge som första gröt, dessa värden inom parentes. Signes gröt vinner järnkampen! ;-)

Kcal: 94 (140)
Protein: 2,3 g (3,6 g)
Kolhydrater: 9,7 g (17 g)
Fett: 5,4 g (6 g)
Järn: 2,95 g (2,6 g)